Fru talman! Det är alldeles uppenbart att inte
minst Sverige som en av de stora biståndsgivarna har
varit utomordentligt tydligt och markerat detta. Det
gjordes också vid mitt eget besök en klar markering
att jag prioriterade mötet med ministern för kvinnliga
angelägenheter i interimsregeringen.
Möjligheten att övergå från denna interimsrege-
ring som ska sitta i ett halvår till ett rådslag som ska
bereda vägen för en mer legitim - jag säger inte de-
mokratisk - regering pågår. Och generalsekreterarens
specielle representant Brahimi, alltså mannen bakom
överenskommelsen i Bonn, är på plats i FN-huset i
Kabul där han nu har slagit sig ned. Vi träffade också
honom.
Det är ett fruktansvärt tungt arbete. Men det är
också intressant att dr Samar, alltså ministern för
kvinnoangelägenheter i interimsregeringen, arbetar
mycket aktivt för att få en betryggande kvinnorepre-
sentation i det rådslag, det loja jirga, som ska sätta i
gång så fort som möjligt.
När det gäller minröjningen är det klart att en
minst lika viktig del av det röjningsarbetet gäller icke
trampminor och stridsvagnsminor utan just projekti-
ler, bl.a. splitterbomber, som inte har briserat. Men
det arbetet pågår. Det kommer med nuvarande takt att
ta ungefär sju år att rensa de prioriterade områdena.