Fru talman! Detta är en de saker som kommer
fram i det lokala arbetet och som vi faktiskt hade
tillfälle att besöka.
I doktor Mahboubies projekt bygger man i dag
upp ett kontaktnät som innebär att det i de olika dist-
rikten blir en informationsström i den verksamhet
som de redan har testat under de mest oerhörda för-
hållanden.
Det gäller just sådana problem som förnedrande
behandling, våldtäkter och andra kränkningar av
mänskliga rättigheter som har med krigen att göra.
I den andra ändan, interimsregeringen, arbetar
doktor Samar efter samma principer, nämligen med
att på bred front bygga ut kunskapen om och upplysa
om vilka rättigheter människor har och att man har
rätt att ställa krav på upprättelse när man har drab-
bats.
På plats var min omedelbara reaktion på detta att
man måste se till att det nu sätts in resurser för inte-
rimsadministrationen för att kunna stödja den här
typen av verksamhet. Det handlar om konkreta peng-
ar så att de kan komma igång och mötas i det här
arbetet.
Jag delar helt uppfattningen att vi som utifrån en-
gagerar oss i detta ska göra klart att det är fullständigt
oacceptabelt, men också i praktisk handling delta i
och möjliggöra arbetet med att återupprätta de kvin-
nor som har drabbats.