Herr talman! Efter att ha lyssnat på den här debatten kan vi konstatera att högerkartellen inte ens har någon ambition att ha en bostadspolitik för de trångbodda, de betalningssvaga och de bostadslösa. De hänvisar till att de har en näringspolitik för att få fler i jobb och att de har en socialpolitik för dem som behöver stöd. De ser alltså bara de aktiva, de starka, och vill ge dem ökad valfrihet. Det är väl inte fel, men man har ingen politik för de andra.
Högerkartellen ser inte heller något behov av en konjunkturpolitik inom det här området. Man förstår inte skillnaden mellan generella och tidsbegränsade åtgärder. Det fascinerar mig hur man från högerkartellens sida inte verkar ha någon förståelse för att om man inför ROT-avdrag under en kortare tid, ett antal år, där vi i oppositionen naturligtvis spretar, får man ett incitament under en kortare tid, det vill säga nu när vi på grund av konjunkturen har behov av att vidta åtgärder. Inför man avdraget under en längre tid kan vi notera att de som det riktar sig till, hushållen, faktiskt inte är de mest investeringsglada i dessa tider. Tänk er Volvoarbetaren som har blivit av med jobbet men har en villa. Hur intresserad är han av att vidta långsiktiga miljöåtgärder?
Jag tror inte att det är riktigt så man får effekter. Det är nog de fastighetsägare som har möjlighet att se sina investeringar i ett längre perspektiv som kan använda ett ROT-avdrag som har den inriktningen och den utformningen att det ska gälla under den korta tid när vi behöver konjunkturåtgärder för att åstadkomma sysselsättningseffekter på vår arbetsmarknad.
I detta anförande instämde Hannah Bergstedt, Carina Moberg, Christina Oskarsson och Eva Sonidsson (alla s).