Herr talman! För att vi konsumenter ska ha makt och möjlighet att göra bra och säkra val behöver vi information om varan, till exempel barnens nappar, köttfärsen, som är aktuell nu, och juicen. Den här informationen ska vara lättillgänglig och tillförlitlig. Till exempel ska produktens pris, egenskaper, produktionsmetoder, säkerhetsaspekter och vilken påverkan produkten har på människan och miljön finnas. Jag ska inte behöva ta med mig det lexikon jag nu håller i handen för att jag ska veta vad jag inte ska eller ska köpa. Jag kan rekommendera den om man skulle behöva gå ned i vikt. När man har läst den här boken, som talar om alla tillsatser som finns, blir man rätt mätt bara av att se vad maten innehåller om man inte lagar den helt själv.
Precis som Katarina Brännström sade har regeringen avsatt ca 182 miljoner kronor i årets budget till konsumentpolitiken. Regeringens uppfattning att hållbar utveckling är ett övergripande mål för politiken och att konsumentpolitiken ska bidra till att målen nås, främst genom att verka för en hållbar konsumtion, är grundläggande.
Viktigt är också regeringens betonande av att de föreslagna nya målen för konsumentpolitiken på intet sätt innebär någon försvagning av hållbarhetsaspekten.
Konsumentvägledningen är viktig. Det har vi pratat om förut. Det är ett frivilligt åtagande, men 268 kommuner av 290 har alltså valt att ha konsumentvägledning. Verksamheten kan variera mellan kommunerna i fråga om innehåll, omfattning och organisation. Ibland samarbetar flera kommuner genom att ha en gemensam konsumentvägledning.
Dessutom blir vi konsumenter mer och mer rörliga, och varor och tjänster rör sig globalt. Det gör att det är viktigt att ha en gemensam strategi inom EU för att vi som konsumenter även ska känna oss trygga där.
Herr talman! Jag går tillbaka lite till konsumentvägledningen. Det är viktigt att vi tänker stort i de här frågorna och låter flera aktörer vara med på arenan utöver konsumentvägledarna. Det är rätt lätt annars att tro att allting går bra bara därför att man har inrättat konsumentvägledning.
Jag kan ta ett exempel från min hemort där kommunen lät en driftig mattant, det är så vi kallar dem i Göteborgsområdet, få möjlighet att lära elever och lärare om mat och matkonsumtion. Rosa, som mattanten heter, blev ett begrepp, och många barn påminner sina föräldrar i affären om vad Rosa har sagt. Rosa säger inte att man inte ska äta fiskpinnar. Däremot berättar Rosa om pinnarnas väg, fiskade i Norge för att paketeras borta i Kina och därefter gå tillbaka till Frankrike för att sedan sättas på matbordet. Det här vet en femåring och en tioåring och berättar det för sina föräldrar.
Det finns säkert många flera exempel på bra och flexibla lösningar. Men i det stora hela är de för få.
Utöver den kommunala konsumentverksamheten på nationell nivå har olika självständiga rådgivningsbyråer inrättats. Konsumenternas försäkringsbyrå, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Konsumenternas elrådgivningsbyrå samt Konsumenternas tele- och Internetbyrå. Samtliga byråer finansieras av respektive bransch. Staten deltar genom att bland annat Konsumentverket är en av huvudmännen. Centerpartiet och alliansen uppmuntrar att branschen tar sådana egna initiativ. Det är branschen själv som har expertkunskaperna på området.
Med detta vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på reservationerna.