Herr talman! I dag är det på flera sätt en smått historisk dag för denna kammare och, om vi tonar ned det lite grann, för vårt utskott. Det betänkande som riksdagen har att ta ställning till och de reservationer det innehåller är på flera sätt unika. För första gången, herr talman, har fyra partier som tillhör Allians för Sverige en reservation om en gemensam inkomstbeskattning - väl värt att fira.
Om gränssnitten och skattesänkningarnas storlek man läsa i våra motioner och i någon mån i det betänkande vi har framför oss. Jag ska inte upprepa våra förslag här, men de är viktiga. De är framförhandlade av fyra politiska partier i gemenskap. Vi har förhandlat som jämbördiga parter, vilket verkar vara långt mer än vad man kan säga om de förhandlingar som sker inför till exempel budgetpropositionens färdigställande. Denna gång fick Socialdemokraterna kämpa hårt för sista steget i kompensationen för egenavgifterna, kantänka. Vad fick man ge sina icke regeringsdugliga stödpartier för detta?
Jag vågar säga att vad gäller just inkomstskatteförslaget har alliansens förhandlingar gått väldigt lätt. Det har inte varit svårt att enas kring principer eller tekniker. Det ska löna sig att arbeta. Tyvärr är detta inte en självklarhet i vårt land eftersom det långt ifrån lönar sig för alla att arbeta.
Det sägs ibland att arbete är en mänsklig rättighet. Vi kristdemokrater menar att rätten till en skälig del av den lön som arbetet ger går tillbaka på frihet som ett grundläggande värde. Friheten i sig korresponderar mot en grundläggande rätt att fritt få ta del av frukterna av eget arbete. Det är gammalt klassiskt tänkande från, låt oss säga, en borgerlighet. Rätten att tjäna sitt uppehälle för sig själv och sina närmaste är mycket central och måste egentligen vara central i vårt samhälle, i alla fall i ett borgerligt samhälle, för att välfärd och välstånd ska kunna uppstå och fortgå. Frihet är alltså ett grundläggande värde.
För att nu säga något om etik, som Gunnar Andrén förutskickade att jag skulle göra - jag får avvika lite grann från mitt manuskript - kan man i majoritetstexten läsa att utgångspunkten för utskottets ställningstagande till skattepolitikens inriktning var skatternas grundläggande uppgift att finansiera den gemensamma välfärden. Sedan är det svårt att egentligen vaska fram några fler utgångspunkter. Oavsett om ni är trötta eller inte på att jag talar om etik hoppas jag att ni i alla fall kan försöka lyssna eftersom det inte är jag som har hittat på det jag tänker säga, nämligen att det där haltar lite grann. Det kan inte bara handla om att samla in till och finansiera den gemensamma välfärd som vi alla egentligen är överens om, utan man måste också se till hur det går till, alltså medlet. Detta kan lätt bli en ändamåls- eller konsekvensetik, en typ av utilitarism där man bara ser till statskassan och inte till medlet, hur pengarna faktiskt kommer in. Detta måste värnas, oavsett vilken regering vi har.
Det är därför stimulerande att konstatera att inte bara Kristdemokraterna i alliansen gör en sådan här bedömning och den tolkning av rätten till arbete och arbetets lön som jag nämnde tidigare. Vi är fyra partier som delar den bedömningen. I vår inkomstskattemodell har vi syftet att göra det mer lönsamt att gå från bidragsinkomster till arbetsinkomster eller näringsinkomster. Det ska kännas och märkas ekonomiskt för ett helt hushåll när en tidigare arbetslös person går till ett jobb och får den bekräftelsen eller när en deltidssjukskriven person lyckas bli frisk och kanske kan jobba på heltid.
Även om Socialdemokraterna gärna påstår att alliansens partier gör drakoniska nedskärningar i socialförsäkringarna är det faktiskt inte så. De är förhållandevis blygsamma och sker över tiden så att till exempel arbetslösa får ordentlig tid på sig att söka nya arbeten. Det är snarare så att alliansen skulle kunna beskyllas för att ensidigt satsa på arbete. Efter decennier av andra typer av välfärdssatsningar vill alliansen nu att Sveriges riksdag satsar på arbete och inkomster från eget företagande. I förlängningen kommer detta att leda till nya utrymmen för ökad välfärd då vi förenar medel med mål, det vill säga skatters legitimitet med en gemensam solidarisk finansiering av välfärden.
Det finns många viktiga skattefrågor i det här betänkandet. Jag har nu uppehållit mig vid den kanske viktigaste och största. En annan som också är viktig och som jag vill välja ut är den som rör avdragsrätten för gåvor till ideella organisationer.
Man kan förstå att Socialdemokraterna inte kan bifalla en inkomstskattesänkning på 40 miljarder kronor som jag nu har talat om. Man är inte beredd att göra de nödvändiga besparingarna. Det är tråkigt men begripligt utifrån deras ideologi. Däremot handlar införandet av en avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer, som alliansen föreslår i alla fall en utredning av - vi har haft ett skarpare förslag - inte om så mycket pengar som man riskerar. Effekterna kan dock bli väldigt stora. Det har varit svårt för riksdagens utredningstjänst att beräkna detta, men det rör sig om under 1 miljard kronor för att införa en avdragsrätt på en fjärdedels prisbaslopp, det vill säga ca 10 000 kr, om året för alla svenskar.
Det visar sig att Sverige är ett av få länder, om inte det enda landet, i EU som saknar någon typ av avdragsrätt för privatpersoners gåvor till ideella organisationer. Som svensk skattepolitiker tycker jag att det kan vara lite pinsamt, även om jag inte tar på mig ansvaret för den nuvarande tingens ordning. Desto viktigare är att denna avsaknad av en motsvarande avdragsrätt i Sverige gör vår så viktiga ideella sektor svagare än vad den behöver eller borde vara. Den borde ju stimuleras i stället. Det offentliga är inte allt.
Varför säger då Socialdemokraterna nej till detta? Ja, i utskottsmajoritetens text finns det en text som lyder: "En demokratisk process bakom det stöd som samhället ger till frivilligarbete". Det vill man ha. Vad döljer sig då bakom denna formulering? Det är det sista jag hinner säga nu i detta inlägg.
Det känns som en likriktning på något sätt och en kontroll. Jag uppfattar det som att det är en politisk agenda som ligger bakom det. Demokrati är positivt, men en demokratisk process bakom frivilliga gåvor - det börjar lukta kontrollsamhälle.