Herr talman! Nej, det är skatteutskottets ordförande som svartmålar. Ett inlägg där det skissas på två stycken modeller där den ena finansierar välfärden med skatter och den andra med avgifter och den egna modellen beskrivs stå för den solidariska finansieringen, är inte bara att svartmåla, utan det är att måla upp en ny bild.
När man analyserar den typen av nidbilder säger man vanligtvis att man genom att sätta en sådan bild på motståndaren vill vinna makten. Vill man vinna makten kanske man inte bryr sig om medlen för att vinna makten.
Det kan kosta oss andra makten att vi inte vanställer bilden av Socialdemokraterna, men då har vi ändå hedern i behåll. Det är värt en hel del.
På s. 11 i majoritetstexten i skatteutskottets betänkande står det om utgångspunkten för ställningstagandet att det är skatternas grundläggande uppgift att finansiera den gemensamma välfärden.
Herr talman! Vi hörde i inlägget från Susanne Eberstein att skattefusket var ett stort problem. Det låg på ca 100 miljarder per år. Där kom etiken in. Skattefusk är en typ av omoral.
Är det bara skattebetalarna som kan stå för omoral, eller kan också lagstiftarna statsmakten stå för dålig moral i och med sin lagstiftning? Kan skattelagstiftning vara moraliskt illegitim?