Fru talman! Jag tror att man på denna punkt ska ta Sverigedemokraterna på lite mer allvar än många av de andra. Men grunden är ändå falsk.
Detta är ingen ny situation. Om det finns ett land med brister i mänskliga rättigheter, bristfällig demokrati, brister i rättsstaten, brister i kvinnans ställning och förtryck i olika hänseenden kan man göra två saker. Den ena saken är att lämna landet och dess förtryckta medborgare som lever i odemokrati åt sitt öde. De får sköta sig själva. Det får gå åt skogen. Det är deras angelägenhet. Den andra saken är att man kan hävda de värden som man själv lever under. Vi lever i en demokrati. Här försöker vi att förbättra jämställdheten.
Vi andra har denna inkluderande ansats. Vi tycker att eftersom våra värderingar är universella ska vi försöka sprida dem till andra människor, vare sig de är i Turkiet, Vitryssland eller i något annat land.
Det här är den framgångsstrategi, den grundtanke, som hela Östeuropa fick sig till skänks efter Berlinmurens fall. Jag är glad att vi har kunnat ge dem det i Europeiska unionen. Det har varit ett hårt arbete att hjälpa dessa länder att införa en rättsstat, få en stabil demokrati, införa marknadsekonomi, rättstrygghet och så vidare.
Det är inte perfekt, och det kommer att ta lång tid. Men det är ändå den vägen man måste gå. Tänk bara på om vi hade lämnat dessa länder i det gamla Östeuropa vind för våg!