Fru talman! Det är oerhört intressanta aspekter som Bodil Ceballos tar upp. Jag kan i mycket hålla med om att Europeiska unionen, framför allt många medlemsstater, har en markant hemläxa att göra på den här fronten.
De band som har rört exempelvis Sydeuropa gentemot Nordafrika har ofta handlat om en intim relation med diktaturer i den här delen av världen, där handel har fått stå före demokratiska principer och mänskliga rättigheter. Vi såg inte minst hur den franska före detta utrikesministern reste till Tunisien mitt under brinnande frihetsrevolution och sedermera fick avgå.
Den arabiska våren tror jag kommer att innebära ett så kallat window of opportunity för att kunna förändra. Det vi jobbar mycket med nu är södra grannskapet och ny politik som manas fram. Där slåss vi från den svenska regeringens sida för att det inte får vara bara fluffiga och vackra ord om mänskliga rättigheter utan att det också måste finnas något bakom. Vi måste ha tydliga reformer, så att länder ser att om man går mot fördjupad demokrati, då får man också tydliga förmåner vad gäller avtal och annat, så att vi får en tydlig förändring i mentaliteten.
De associeringsavtal som finns med flera av länderna i regionen är nu lagda på is, med tanke på vad som har hänt. Det gör att det finns en god chans att få in tydligare system. Man laborerar kring om man ska ha olika nivåer vad gäller samarbete, som vi har haft tidigare, men att det ska vara kopplat till krav. Där tror jag att vi kan spela stor roll för att få bra förslag och bra lösningar. Det är ett arbete där inte minst de nationella parlamenten spelar en oerhört central roll.
Jag har fått se en del dokument - med tanke på det som har diskuterats. Jag tycker att demokratiperspektivet kan bli starkare. Men det är en helt annan framåtanda nu än vad det var bara för ett halvår sedan, så det går framåt i rätt riktning.