Fru talman! Det är trevligt att ha EU-ministern här i kammaren. Det var länge sedan vi debatterade tillsammans.
Jag tänkte ställa en fråga utifrån det jag tog upp i mitt anförande om den nya syn som vi måste ha på länderna söder om Medelhavet. Det går inte längre för sig att EU-länderna eller de nära grannarna i EU agerar storebror, lika lite som vi bör agera storebror i vårt närområde men ändå gör det. Det är samma situation som de har i Medelhavet. Men förutsättningarna för dialogen är en helt annan med våra grannar jämfört med de grannar som man har i Medelhavet, och situationen är ju så oerhört annorlunda.
När jag läser EU-nämndens handlingar ser jag inte att den synen har förändrats så väldigt mycket. Man säger: Vi måste stå upp för demokrati och ska begära mänskliga rättigheter och så vidare. Men det har vi ju gjort hela tiden.
Den bild som människor söder om Medelhavet ger när man pratar med dem är: Ni bryr er bara om att vi ska stoppa de illegala invandrarna - ur deras perspektiv utvandrarna.
Vi har gett bilden: Vill ni ha något av oss måste ni ställa upp på våra villkor. Villkoret är då ofta att invandringen till Europa ska stoppas.
Sverige är absolut inte det land som är värst i den frågan. Men vi har ett antal länder i södra Europa som verkligen försöker driva dessa frågor.
Hur ska man på EU-nivå få en annan syn på länderna söderut och se till att vi får ett partnerskap som grundar sig på lika villkor och inte på det här storebrorsförhållandet?