Fru talman! Inte sist och inte minst!
Jag har många synpunkter på årsboken, men jag tänkte begränsa mig till frågan om turkiskt EU-medlemskap. Övriga partier är mer eller mindre överens om ett ja till Turkiet i EU.
Till att börja med vill jag konstatera att Turkiet inte vare sig kulturellt, religiöst eller språkligt är ett europeiskt land. Ett turkiskt EU-medlemskap skulle innebära att vi öppnar Europas gränser på vid gavel för ett muslimskt land som visar stora brister beträffande demokratiska fri- och rättigheter och där det fortfarande råder ett utbrett kvinnoförtryck där hundratals kvinnor får sätta livet till i vad de kallar hederns namn.
Övriga partiers varma och fluffiga inställning i frågan vittnar om en förvånansvärt naiv inställning att om bara Turkiet blir medlem i Europeiska unionen kan vi påtvinga något slags demokratiseringsprocess, eller bara för att Turkiet reformerar vissa lagar i mer demokratisk riktning försvinner vissa kulturskillnader som avviker radikalt från övriga Europa.
I stället visar utvecklingen i Turkiet snarare på det motsatta. Sedan Turkiet började inleda sina förhandlingar om ett europeiskt medlemskap har islamisterna stärkt sina positioner och vunnit alltmer mark. Jag vet att Birgitta Ohlsson beklagade sig tidigare i debatten över att förhandlingarna har hamnat i ett dödläge. För mig är det oerhört glädjande att de har gjort det. Det som återstår är att begrava idén.
Turkiet är inte bara ett land med bristande demokrati, bristande mänskliga rättigheter och med bristande jämställdhet. Turkiet är också ett fattigt land. Det är ett land med bnp som motsvarar en fjärdedel av Sveriges bnp. Sverige är redan i dag stor nettobidragsgivare till EU. Vi betalar väsentligt mer än vad vi får tillbaka. Sanna mina ord när jag säger att med Turkiet i EU kommer situationen knappast att förbättras.
En undersökning från Som-Institutet gjord 2009 visar att endast 13 procent av svenska folket vill att Turkiet ska bli medlem i unionen. Detta är siffror som ni från övriga partier verkar nonchalera och avfärda helt och hållet. Men faktum återstår, nämligen att svenskarna inte vill ha Turkiet i EU. Sanna mina ord när jag säger att det vill inte vi sverigedemokrater heller. Det är hög tid att man från övriga partier tar siffrorna på allvar och kommer ur den lilla verklighetsfrånvända bubblan som man verkar leva i.
I detta anförande instämde Sven-Olof Sällström (SD).