Herr talman! Ett sätt att mäta graden av civilisation
i ett samhälle är att se om dess makthavare arbetar
under offentlig insyn eller om beslut tas i slutna
rum. Sverige framstår i detta avseende som ett
föregångsland.
Därför förvånar det mig att tidningsartiklar och
radioprogram gör gällande att
offentlighetsprincipen håller på att urholkas i
kommunal verksamhet. Den monteras ned
bakvägen, har det hetat. Det sägs att det är så tyst
i denna sak i landet. Politikerna -- makthavarna --
tiger i en ohelig allians. Journalisterna tiger också,
alltmedan sekretessmålen hopar sig över
kommunala nämnder och företag. Det går
naturligtvis att jaga upp en sådan stämning.
Övertramp och direkta brott mot
tryckfrihetsförordningen kan ju förekomma av
okunnighet eller illvilja och bör beivras av vårt
rättsväsende.
Lagstiftningen vad gäller insyn och offentlighet
ökar i och med riksdagens i dag enhälliga beslut.
Enligt vår nya kommunallag har även kommunala
företag fått en rättslig reglering. Den innebär att
allmänheten har rätt att ta del av handlingar hos ett
kommunalt företag och att kommunfullmäktige
skall se till att så sker. Allmänheten har dock ingen
möjlighet att vända sig till domstol som kan
överpröva ett kommunalt företags beslut att vägra
att lämna ut handlingar.
Konstitutionsutskottet ansåg i det läget att en
översyn av lagstiftningen skulle göras. Insynen och
offentligheten i kommunala bolag med privata
intressenter skulle också analyseras.
Lokaldemokratikommittén fick i uppdrag att utreda
saken. I denna kommitté reserverade jag mig på en
viktig punkt mot majoritetens uppfattning.
Majoriteten föreslog nämligen en beskuren
offentlig insyn -- att meddelarfriheten skulle
försvinna.
Meddelarfriheten är, som jag ser saken, en
väsentlig del av offentlighetsprincipen. Den
innebär rätt att i publiceringssyfte lämna ut
sekretessbelagda uppgifter från en myndighet -- om
icke kvalificerad sekretess föreligger. Varje åtgärd
som får negativa konsekvenser för
uppgiftslämnaren är otillåten.
Till min glädje föreslås i propositionen
handlingsoffentlighet i kommunala företag och att
meddelarfrihet skall finnas även i dessa.
Propositionstexten viftar bort de
tillämpningsproblem som kan finnas när ett
offentligrättsligt system skall tillämpas på ett
privaträttsligt organ. Utanför myndighetssektorn
kan avtal om sekretess träffas med rättsligt
bindande verkan. Tystnadsplikt kan anses följa av
den enskildes lojalitetsplikt. I propositionen påstås
att detta är ett teoretiskt problem som i praktiken
inte medför några allvarliga konsekvenser vid
tillämpningen.
En socialdemokratisk uppfattning är att detta
ingalunda är ett teoretiskt problem. I stället kan
detta få avgörande betydelse för den enskilde
uppgiftslämnaren och få synnerligen allvarliga
konsekvenser. I värsta fall kan uppgiftslämnaren bli
skadeståndsskyldig och/eller förlora sitt arbete.
Både Yttrandefrihetsutredningen och
Meddelarskyddskommittén har tidigare föreslagit
en utvidgning av meddelarfriheten. Dessa förslag
har inte lett fram till lagförslag, mycket beroende
på att de omfattade hela den privata sektorn,
organisationer och näringsliv. Men jag hoppas
liksom Bengt Hurtig på ett genombrott även på det
här området. Att mer fullständigt lagreglera
meddelarfriheten i en klart avgränsad del -- de
kommunala företagen med inslag av privat ägande,
men där kommunen har ett rättsligt bestämmande
inflytande -- skulle vara en enklare uppgift.
Vad återstår då att göra? En socialdemokratisk
motion önskar att en utredning skall föreslå en
lagreglering av alla komponenterna i
meddelarskyddet. I detta skydd bör också ingå
frihet från påföljd av arbetsrättslig och
skadeståndsrättslig art. Anonymitetsskyddet bör
kompletteras med ett efterforskningsförbud.
Konstitutionsutskottet har, vill jag påpeka, ett
ärofullt förflutet när det har gällt att slå vakt om och
vilja utvidga offentlighetsprincipen -- med ett
viktigt undantag. Socialdemokraterna motsatte sig
förslaget, men den borgerliga majoriteten
accepterade att offentlighetsprincipen försvann
utan att ersättas av någon motsvarande
bestämmelse när det affärsdrivande Televerket
blev det statliga bolaget Telia.
Visserligen är skrivningen i detta betänkande litet
lam. Utskottet anser att ett utbyggt meddelarskydd
kan behöva bli föremål för en utredning. Man bör
vänta till dess erfarenheter av den nya regleringen
vunnits. Dessa förmodar jag infinner sig ganska
snart.
I övrigt kommer vi från socialdemokratisk sida att
följa rättstillämpningen noga och om det är av
behovet påkallat föreslå lagändringar. Det kan
gälla handelsbolagens status och sekretesstidens
längd. Jag vill också i sammanhanget hänvisa till
förarbetena i kommunallagen, där det påpekas att
kommunerna inte får bilda företag i syfte att gå runt
den kommunala kompetensen eller för att minska
den demokratiska kontrollen av verksamheten.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.