Herr talman! Jag uppfattar inte att den här
diskussionen om offentlighet har igångsatts
beroende på verksamheter som traditionellt och
lämpligen drivs i bolagsform. Jag tror att de allra
flesta här är ense om att bostadsförsörjning i den
form som de kommunala bostadsföretagen utgör är
lämpad för bolagsform. Harriet Colliander torde
vara ensam här i kammaren om att tycka att sådan
verksamhet antingen inte hör hemma i
kommunernas ansvarssfär eller helt skall föras över
till traditionell verksamhet.
Vad jag har varit orolig för är att man, när man skall
lösa ett problem, problemet med bolagisering av
traditionell kommunal drift, söker lösa problem
som de facto inte är problem. Jag upplever att
offentlighetsprincipen är så viktig att den inte får
komma i vanrykte. Det är angeläget att vi värnar
den. Det är inga dumskallar som tidigare har lagt
upp riktlinjerna för de kommunala bolagen. Man
har tittat på de traditionellt kommunala bolagen,
såsom kommunala bostadsföretag, och funnit att
det är lämpligt att inte ha exakt samma
offentlighetsregler. Nu måste man vidga synsättet
därför att annan verksamhet skall ingå.
Det Ylva Annerstedt har anfört som motiv för det
starka behovet av insyn är skattefinansiering. Ändå
gör ni ingenting när det gäller kommunala skolor,
barnomsorg och liknande. Jag tror att det är viktigt
att man ser på sakens karaktär och inte är så
övernitisk som regeringen har varit i det här fallet.
Vi skall vara rädda om offentlighetsprincipen, men
vi skall så rädda om den att den inte uppfattas som
tillämpad på fel verksamhetsområden och att den
inte snedvrider konkurrensen.
Det finns, Ylva Annerstedt, t.o.m. en risk för att
bolagen får verkliga svårigheter och att det ytterst
känns jobbigt för hyresgästerna. Är inte det bra
onödigt?