Herr talman! När den här propositionen kom var
reaktionen från vår sida ganska positiv. Därför
väckte vi inte heller någon motion.
Behovet av ökad insyn i det växande antalet
kommunala bolag har av många i Sverige ganska
länge upplevts som angeläget. I en del kommuner
har de senaste decenniernas bolagisering utgjort en
standardlösning på en rad olika problem. Man har
velat åstadkomma en snabbare beslutsprocess
genom att föra över en del av beslutsmakten till en
verkställande direktör. Man har också velat plocka
ut vissa verksamheter från fullmäktiges budget och
göra dem självfinansierande. Sist men inte minst
verkar kommunerna i vissa fall vilja komma ifrån
den offentlighetsprincip som gäller för kommunal
verksamhet och den störande offentliga debatten
genom att utnyttja de privaträttsliga villkoren. Det
här har varit en olycklig utveckling för den
kommunala demokratin. Den har gett möjligheter
till smygsubventioner av verksamheter utan särskilt
god insyn. Den har också gett möjligheter att t.ex.
utnyttja bolags representationskonton.
Ett sätt att bibehålla offentlighetsprincipen för den
här typen av verksamhet skulle ha varit att införa
principen även för privata företag. Det har utretts i
ett par omgångar, men det har hittills inte lett till
några åtgärder. Den väg som nu väljs innebär att
man ökar insynen i de företag där kommuner och
landsting har ett rättsligt bestämmande inflytande.
Den vägen förefaller framkomlig. Min gissning är
emellertid att detta steg kommer att intensifiera
debatten om insynen i privatägda företag.
Nästa steg bör bli förstärkningar även av den
insynen. Frågan kommer nämligen att resas om
varför det bara skall finnas insyn i de bolag där
kommunerna har ett rättsligt bestämmande men
där det finns privata intressen. Svaret är givetvis att
offentliga medel används för att skapa bolaget.
Man kan också säga att det i verksamhet som är av
samhällelig karaktär och där allmän moral och
laglydnad borde övervakas också skulle behövas
offentlig insyn, även om verksamheten råkar vara
privatägd. Inte minst cirkusen med fallskärmar
pekar framåt mot ett behov av en sådan insyn.
Konstitutionsutskottet har också tidigare
understrukit vikten av förbättrad offentlig insyn i
privata företag och stora organisationer.
Under behandlingens gång har vi fått brev och
telefonsamtal som har gjort oss uppmärksamma på
att det finns en tendens i propositionen till att man
med den ena handen vill ta tillbaka den offentlighet
man ger med andra handen, särskilt när det gäller
att skärpa skyddet för de kommunala företagens
och de enskildas ekonomiska intressen. Dit hör den
begränsning av meddelarskyddet som ges. Något
eftertryckligt förbud mot efterforskning finns inte.
Oklarheter råder om huruvida en arbetstagare som
lämnar ut sekretessbelagda uppgifter kan bli
skadeståndsskyldig. Det finns inte heller något
starkt skydd för den som lämnar ut uppgifter mot
att bli uppsagd på grund av illojalitet. Utskottet har
insett dessa problem och säger att frågan om
meddelarskyddet kan bli föremål för utredning.
I min meningsyttring har jag sagt att vi faktiskt
redan borde ha begärt en sådan utredning i enlighet
med kraven i den socialdemokratiska motionen.
Man minskar också en del av
handlinsoffentligheten genom att kraftigt förlänga
sekretesstiden för handling som anger villkor i avtal
som rör förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller
användning av egendom, tjänst eller annan
nyttighet. Sekretesstiden förlängs i det här fallet
från två till fem år. Skälet är att man vill ha samma
villkor som hjälp för de statliga affärsverken på
grund av ett initiativ som ursprungligen togs av
Försvarets materielverk. Om man skall införa en
offentlighetsprincip för kommunala företag bör det
första steget gälla att offentlighetsintresset bör ha
företräde. Försiktighet bör iakttas när det gäller att
införa ökad sekretess. Det är först när verkliga
problem uppstår som man bör överväga en
lagskärpning. I denna del tycker jag att Ingela
Mårtenssons motion utmärkt. Jag yrkar bifall till
min meningsyttring avseende mom. 5.
Vi har också blivit uppmärksammade på att med
den definition som har getts av rättsligt
bestämmande inflytande måste samtliga bolagsmän
i ett handelsbolag vara kommunala företrädare, om
offentlighetsprincipen skall gälla. Risken är nu att
vi får se ett antal kommunala företag omvandlas till
handelsbolag med ett inslag av icke-kommunala
delägare. Skulle detta problem uppstå har vi all
anledning att i ett senare skede återkomma på ett
eller annat sätt.