Fru talman! Anledningen till att jag känner oro är att migrationsministern har en väldigt nonchalant uppfattning om tid. Det är enkelt för ett statsråd att vänta ett år, två år och låta tiden gå. Men det är mycket svårare och mycket allvarligare för barn att behöva vänta den tiden.
Min fråga är vad som händer med de barn som hinner fylla 18 år. De kommer inte längre att ha denna rätt till familjeåterförening. Medan migrationsministern sitter och väntar är det alltså en rad människor som förlorar sin möjlighet till familjeåterförening.
Det är kärnan i och anledningen till min oro: Jag ser att fördröjningen, medveten eller omedveten, fråntar människor deras befogade rätt till familjen.