Fru talman! Här fick vi återigen höra ett exempel på ett av de borgerliga småpartierna som säger vad man egentligen skulle vilja göra, och så slutar det ändå med att man i stort backar upp den moderata politiken.
Eftersom vi nu har fått höra att Miljöpartiet flaggar för att det finns en gräns för tålamodet - och även Ulf Nilsson, tycker jag, även om det var lite oklart exakt var han menar att den gränsen går - är jag nyfiken på att höra var gränsen för tålamodet går när det gäller Kristdemokraterna.
Jag tror verkligen att ni känner starkt för familjeåterförening och vill att det här ska komma till stånd. Det tror jag ärligt och uppriktigt, och då är min fråga samma som till Ulf Nilsson: Hur långt ska det här få gå? Hur länge ska vi vänta?
Emma Henriksson sade själv att lagändringar tar tid. Det gör de sannerligen om man sitter och väntar länge och följer utvecklingen - då tar det väldigt lång tid. Jag undrar alltså: Hur länge kan man vänta? Hur långt räcker ert tålamod?