Fru talman! Anhöriginvandringen står för en stor del av invandringen till Sverige. Under förra året beviljades 32 114 uppehållstillstånd på grund av anknytning till någon person bosatt i Sverige. Det representerar drygt en tredjedel av det totala antalet beviljade uppehållstillstånd som var 93 134.
Det är en grundprincip i folkrätten och i EU-rätten att hålla samman familjen och att man ska ha möjlighet att utöva familjeliv. Vidare ska enligt barnkonventionen barnets bästa beaktas.
Dessa principer återspeglas i utlänningslagen. Huvudregeln är att make eller maka, sambo och minderåriga barn har rätt att återförenas i Sverige om en familjemedlem beviljas permanent uppehållstillstånd. Det är en huvudregel som jag inte har för avsikt att ändra.
För ett år sedan slöt regeringen och Miljöpartiet en ramöverenskommelse kring den samlade asyl- och migrationspolitiken. Vi enades kring en rad reformer som syftar till att säkerställa en human, rättssäker och ordnad migrationspolitik. Med utgångspunkt i barnens bästa och rätten till familjeåterförening kom vi överens om att hitta en lösning på problemet som då hade uppstått för familjer från framför allt Somalia med svårighet att styrka sin identitet att återförenas i Sverige.
Arbetet har varit högt prioriterat. Avsikten var att ett förslag om anhöriginvandring och dna skulle ha skickats ut på remiss och sedan lämnats till riksdagen nu under våren. Men i januari i år kom en ny dom från Migrationsöverdomstolen. Domstolen angav att i det enskilda fallet bör man väga de olika intressen som Sveriges internationella åtaganden avser att skydda och bedöma om det är proportionerligt att upprätthålla det höga beviskravet att den sökandes identitet ska vara klarlagd eller om det är motiverat att ha ett lägre beviskrav. Migrationsöverdomstolen konstaterade att när ett högt beviskrav inte står i rimlig proportion till intresset av familjeåterförening bör det vara tillräckligt att den uppgivna identiteten framstår som sannolik.
I svensk rätt gäller principen om fri bevisprövning och fri bevisvärdering. Den sökande kan alltså åberopa alla former av bevis för att klarlägga sin identitet, och det finns inte några regler om hur bevisningen ska värderas. Med den nya instans- och processordning som infördes i stor enighet 2006 pågår kontinuerlig praxisutveckling genom vägledande domar från Migrationsöverdomstolen. Att införa bevisregler i lag skulle minska flexibiliteten och innebära en risk att man inte kan ta hänsyn till eventuella bevissvårigheter som skulle medföra bevislättnader i det enskilda fallet.
Efter att domen meddelats har Migrationsverket utfärdat ett så kallat rättsligt ställningstagande som bland annat behandlar beviskravet avseende identitet. Ställningstagandet ger uttryck för att beviskravet i nu aktuella fall ska tillämpas av Migrationsverket, och det behandlar också tillgången till dna-utredning.
Många av de problem som sökande som inte kan klargöra sin identitet har mött får en lösning genom den senaste rättsutvecklingen. Fler familjer kommer nu att kunna återförenas i trygghet i Sverige. Migrationsverket bedömer att den förändrade praxisen kan leda till att antalet ansökningar om uppehållstillstånd på grund av anknytning ökar med ca 20 000 personer.
Hur man ska se på beviskravet avseende identitet för familjemedlemmar som inte kan påvisa släktskap genom dna-analys och som på grund av omständigheterna i hemlandet inte kan klarlägga sin identitet bör i första hand klargöras genom den fortsatta rättsutvecklingen. Som utskottet har noterat i sitt betänkande kommer jag noga att följa rättsutvecklingen. Det är möjligt att lagstiftningen kan behöva kompletteras eller justeras beroende på utvecklingen i praxis.
Fru talman! Ett försörjningskrav vid anhöriginvandring har nu varit i kraft i två år. Jag följer den här frågan noga. Utgångspunkten att alla som bor i Sverige ska arbeta och försörja sig och sina närmaste är en självklarhet. Mot den bakgrunden är det rimligt att ställa krav även på personer som beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Ett sådant krav är att arbete och bostad ska vara ordnade innan anhöriga kan komma hit, annars riskerar familjer att hamna i utanförskap redan under sin första tid i Sverige. För att det inte ska leda till orimliga konsekvenser undantas barnfamiljer från kravet.
Ett försörjningskrav i anhöriginvandringen löser inte alla problem, men det stärker drivkrafterna till eget arbete och minskar risken för att människor fastnar i utanförskap. Försörjningskravet ger större incitament att flytta till delar av landet där det finns arbete och bostäder.
Fru talman! En person som söker uppehållstillstånd på grund av en nyetablerad anknytning ges i normalfallet ett tidsbegränsat uppehållstillstånd om två år, så kallad uppskjuten invandringsprövning. Därefter får permanent uppehållstillstånd ges. Om förhållandet upphör före tvåårsperiodens utgång är utgångspunkten att personen ska återvända till hemlandet.
Fortsatt uppehållstillstånd får dock ges om något av tre undantagsfall är tillämpliga. Ett av dessa undantag rör de fall när förhållandet har upphört främst på grund av att utlänningen eller utlänningens barn i förhållandet har utsatts för våld eller för annan allvarlig kränkning av sin frihet och frid. Det är Migrationsverket och migrationsdomstolarna som tar ställning till om förutsättningarna för fortsatt uppehållstillstånd är uppfyllda.
Det finns starka skäl för att bibehålla den uppskjutna invandringsprövningen som syftar till att förhindra missbruk av rätten till invandring. Om ett äktenskap eller ett samboförhållande automatiskt skulle medföra att ett permanent uppehållstillstånd omedelbart beviljades skulle risken för skenförhållanden öka.
Samtidigt måste det finnas möjlighet att förhindra negativa konsekvenser av en sådan ordning, främst att kvinnor av rädsla för utvisning stannar kvar i ett förhållande där de utsätts för misshandel eller kränkningar. Det är mot denna bakgrund som undantaget från tvåårsregeln finns.
Som utskottet konstaterar har regeringen gett landshövding Eva Eriksson i uppdrag att kartlägga och analysera förekomsten och omfattningen av våld, hot och kränkningar samt att identifiera behov av insatser och föreslå hur insatserna kan förbättras när det gäller utländska kvinnor som har beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning till man bosatt i Sverige. Utredningen ska slutföra sitt arbete senast den 6 juli i år.
Fru talman! Avslutningsvis: Sverige har reglerad invandring. Inom denna ram ska rörligheten över gränserna underlättas. Med en ordnad migrationspolitik kan Sverige vara välkomnande mot dem som sökt sig hit för skydd, undan förtryck och förföljelse, mot dem som vill studera eller arbeta här och mot dem som invandrar för familjens och för kärlekens skull.
(Applåder)