Herr talman! Talet om massinvandring är inte bara överdrivet utan direkt felaktigt. Visst flyttar ca 96 000 människor till Sverige ett år. Det flyttar ut ca 50 000 människor från Sverige ett år. Precis som Mikael Cederbratt sade är den största delen av dem som flyttar in svenska medborgare, och dessutom finns många nordiska medborgare. Den övervägande delen - den helt dominerande delen - är människor som har ett arbete, får ett arbete, söker arbete, har arbetstillstånd och har arbetat när de flyttar hit. Det är forskare, studenter och så vidare. Den mindre delen är de människor som knackar på vår dörr för att söka skydd från förföljelse, tortyr och elände.
Många människor flyttar fram och tillbaka över gränserna i Europa och på många olika håll. Jag tror att denna rörlighet är bra för länderna. Den betyder mycket för ekonomisk utveckling och för utbyte av idéer och erfarenheter.
I dagens betänkande diskuterar vi anhöriginvandring. Jag tror att de flesta, om de tänker efter, inser att om man har tillstånd att bo här i landet ska man också ha möjlighet att leva tillsammans med sina allra närmaste, i första hand mindre barn och samboende partner. De flesta som själva har familj kan föreställa sig hur det är att leva här och fundera över hur barnen eller annan när och kär person har det på andra sidan jordklotet. Därför har Sverige en lagstiftning som inom visserligen ganska skarpa gränser ger människor rätt att återförenas med sina allra närmaste.
Det finns också ett EU-direktiv om rätt till återförening. Det är bra att EU ger en garanterad grundnivå, som Sverige naturligtvis ska följa. Det är också bra att Sverige, och andra länder, har möjlighet att vara något mer generöst än vad EU:s grundnivå innebär.
När det gäller familjeåterförening i EU finns två obligatoriska huvudprinciper. Dels ska medlemsstaterna se till att minderåriga barns bästa kommer i första rummet, dels ska de ta hänsyn till familjeband. I Sverige innebär det att en kärnfamilj, normalt sett make, maka eller sambo och barn, har principiell rätt att återförenas. För vissa grupper gäller att försörjningen ska vara ordnad, som Alliansen har genomfört. De som bor i Sverige ska kunna försörja sig själva och ha en bostad ordnad. Det försörjningskravet gäller inte anknytning av barn. De är helt undantagna. För Folkpartiets del var det viktigt när vi diskuterade försörjningskravet. Jag är nöjd med att undantaget finns.
Som helhet menar vi i Folkpartiet att reglerna om återförening är rimliga och rättssäkra, men vi driver att någon justering behövs framöver.
Det var en debatt i höstas om gamla ensamma människor i andra länder som inte hade någon som tog hand om dem. Det fanns några omdiskuterade fall. Vi menar att det finns fall där det är uppenbart inhumant att kräva att anhöriga här i Sverige ska lämna en gammal ensam människa till sitt öde i ett annat land. Det är inte heller svårt att sätta sig in i hur det är att ha sin gamla mamma eller pappa långt borta. Därför menar vi i Folkpartiet att det borde bli möjligt, under vissa förutsättningar, för en person som bor och arbetar i Sverige, som är etablerad här, att låta ensamma gamla föräldrar flytta hit. I många länder finns ingen tillstymmelse till äldrevård i det allmännas tjänst. Då är det ibland direkt omänskligt att kräva att en anhörig i Sverige ska lämna en gammal hjälplös förälder i ett annat land.
Därför föreslår Folkpartiet, och tänker driva det i diskussionen framöver, att det införs en undantagsmöjlighet för den typen av sista-länken-invandring till Sverige.
Herr talman! Den som ansöker om uppehållstillstånd och befinner sig utanför Sverige, och vill komma hit på grund av anknytning, ska kunna identifiera sig. Vi har hört flera talare ta upp att praxis är att man kan identifiera sig ordentligt med pass och vederbörliga papper. Det ställs normalt sett höga krav på detta. I princip är det naturligtvis viktigt med tydliga och bra krav på identifiering för att motverka människohandel och olika typer av brott.
Men flera talare har tagit upp att det har varit en svår situation med anknytningsärenden från Somalia. Det beror på att statsapparaten i Somalia inte fungerar. Landet utställer inte ordentliga pass och identitetshandlingar, och det finns ingen möjlighet att den vägen få fram identiteten. Det är ett ganska nytt problem, i alla fall i den omfattningen i svensk immigrationshistoria i modernare tid.
I ramöverenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet var det viktigt att vi beslutade att starta en utredning för att säkerställa en öppning för alternativa möjligheter att fastställa identitet. Bland annat är det fråga om att se på dna-bevisning. Det är för övrigt något som redan förekommer.
Sedan kom lite överraskande - juridik är komplicerat - domen i Migrationsöverdomstolen som säger att i avvägningen mellan kravet på hundraprocentig identitet och behovet av att återförenas med barn och familj ska man lätta på beviskraven, bland annat genom att hänvisa till trovärdiga berättelser och inte minst dna-bevisning. Domen ändrade förutsättningarna på många sätt. Just nu förbereder sig ambassader i Afrika för att ta emot ansökningar från människor som nu ser en god möjlighet att få ansöka om tillstånd till anhöriginvandring till Sverige.
Det är bra. Det här är människor som enligt våra gällande regler normalt sett skulle ha fått tillstånd att komma in.
Som flera har sagt är det oerhört viktigt att följa rättsutvecklingen. Jag är av den bestämda uppfattningen att om det första rättsfall vi ser fortfarande lämnar stora tveksamheter, så att människor som om de hade haft traditionella identitetspapper uppenbart skulle ha fått tillstånd ändå får nej - till exempel ett adopterat barn som är tillsammans med fyra biologiska barn skickas hem medan de fyra biologiska barnen får stanna hos modern, något som för mig är helt orimligt - får vi sätta i gång ett arbete. Så tolkar jag att vi har kommit överens i frågan.
Jag litar på och utgår från att ministern också menar att han tänker följa frågan. Han har uttalat det i en interpellationsdebatt.
Herr talman! I en sådan här debatt tar man av naturliga skäl upp frågor som på ett eller annat sätt är problematiska. Det är viktigt att framhålla att anhöriginvandringen som helhet fungerar väl med tydliga regler. Den övervägande delen av anhöriginvandringen består av nära anhöriga, ofta sambo eller make, till en person som har uppehållstillstånd i Sverige, som arbetar här och ofta är svensk medborgare. Av ca 21 000 anhöriga invandrare är bara knappt 3 000 anhöriga till flyktingar.
Möjligheten att få ta med sig barn, make eller sambo är naturligtvis avgörande av humana skäl men också avgörande för att arbetskraft, specialister eller forskare över huvud taget ska kunna fundera över att flytta till Sverige ofta tillfälligt för att arbeta eller studera en viss tid. De svenska reglerna som gäller detta skiljer sig inte på något avgörande sätt från de i övriga EU.
Fru talman! Som helhet håller våra regler en bra balans mellan reglerad invandring och öppenhet. Men vi måste hela tiden följa utvecklingen och vara beredda att göra justeringar när något uppenbart blir fel. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)