Fru talman! Det är ibland lite smått märkligt att debattera migrationspolitik med de mindre borgerliga partierna som Folkpartiet. Det låter nästan lite som Billströms olydiga handdockor. De vill egentligen så jättemycket, men sedan landar man ändå i att försvara Moderaternas politik.
När man hör Ulf Nilsson här kan man nästan få intrycket att Folkpartiet inte står bakom betänkandet. Vi hörde här tidigare, som jag uppfattade det, Maria Ferm markera att tålamodet för Miljöpartiet så smått börjar tryta. Det tycker jag är väldigt glädjande.
Jag undrar om det också är vad jag hör hos Folkpartiets Ulf Nilsson. Hur ser Folkpartiet på familjeåterföreningsfrågan som vi nu diskuterar? När når Folkpartiet sin gräns för tålamodet?