Herr talman! När det gäller långsiktigt stöd till kvinnojourerna är ambitionen att kvinnojourerna ska stärkas. Nu vet jag inte vad som kommer i höstbudgeten, men så har vår jämställdhetsminister Nyamko Sabuni diskuterat. Det är 109 miljoner som varje år går till kommunerna för att utöka samverkan med kvinnojourerna.
Jag hoppas att det kan vara ett tillräckligt svar till Eva Olofsson nu. Det uttrycks även i betänkandet att det är en oerhört viktig insats som kvinnojourerna gör som vi absolut inte kan vara förutan.
Jag känner däremot igen diskussionen från den tid då jag var landstingspolitiker. Då kom den ofta upp eftersom även landsting och kommuner kan ge bidrag till kvinnojourerna lokalt. Det kunde variera från ett år till ett annat, och det kändes inte speciellt bra. Jag kan förstå hur kvinnojourerna känner det.
Samtidigt har jag förstått när Brå har tittat på detta och när kvinnojourerna själva har uttryckt hur de ser på regeringens insatser att de känner att stödet är starkt från regeringens sida.
När det gäller papperslösa och våldsutsatta kvinnor nämnde Kenneth Johansson papperslösa, sjukvården och skolan. Detta är på gång, och Folkpartiet stöder det. När det handlar om kvinnors utsatthet och det som du beskriver, Eva, läser jag i handlingsplanen också in att etnicitet, kultur och annat inte ska ha någon som helst avgörande betydelse. Om man är en gömd kvinna som är utsatt för våld ska man naturligtvis utifrån mänskliga rättigheter och de konventioner som vi har få det stöd som man har rätt till. Det är min uppfattning, och den står jag för.