Herr talman! Jag stöder självklart alla reservationer från Vänsterpartiet men för att vinna tid yrkar jag bifall till reservation 6 om vräkning av barnfamiljer, reservation 15 om våldsutsatta papperslösa gömda kvinnor och reservation 19 om skyddat boende för våldsutsatta kvinnor.
Att ha en egen bostad, ett hem, där man kan känna sig trygg är en förutsättning för att livet ska fungera. Det är därför allvarligt att antalet vräkningar ökade 2009 för första gången under 2000-talet, detta trots att regeringen har jobbat med en strategi för att minska dem. Detta kan man läsa i Socialstyrelsens senaste lägesrapport.
Allra allvarligast tycker jag att det är att barnfamiljer, trots målet om en nollvision, fortfarande vräks och att barn får vara med om den traumatiska upplevelse det blir att mista sitt hem och sin trygghet. De barn som vräks har blivit några fler. År 2010 vräktes 632 barn jämfört med 618 år 2009.
Som vi hörde tidigare talare säga fortsätter vräkningarna. Jag var inne och tittade på kronofogdens hemsida. Överst där ligger ett pressmeddelande från Barnombudsmannen och kronofogden. Jag ska citera början av detta pressmeddelande. Det lyder:
"Trots regeringens nollvision vräks fortfarande barn med sina familjer. Årets första kvartal tvingades 173 barn lämna sina hem. Ännu fler tvingades flytta till en annan bostad för att undvika en vräkning, vilket ur barnets synpunkt är lika illa som att bli vräkt. Men varken lagstiftningen eller socialtjänsten erbjuder något skydd för de barn som riskerar att vräkas.
Det här är ett allvarligt problem som vi måste göra något åt. Barn behöver en trygg boendemiljö och möjligheter till ett socialt liv med kamrater och fritidsaktiviteter. De behöver få gå i skolan utan ständiga uppbrott för att få förutsättningar till fullgoda betyg och en bra start i livet, säger barnombudsman Fredrik Malmberg.
Barn som tvingas flytta till följd av vräkning eller avhysning rycks ofta upp från hela sin tillvaro. Situationen skapar stress och barnen mår dåligt när föräldrarna hamnar i kris."
Det är bara att instämma i detta pressmeddelande.
Vi i Vänsterpartiet anser precis som Socialdemokraterna och Miljöpartiet att det borde finnas en lagstiftning som gör att det inte är tillåtet att vräka barnfamiljer.
Allt fler människor accepteras inte som hyresgäster av hyresvärdarna. Det som brukar kallas den sekundära bostadsmarknaden växer. Det innebär att när man inte får tag i en bostad måste kommunerna rycka in och ställa upp med specialkontrakt, och man får bo med andrahandskontrakt med kommunen som garant. År 2009 fanns det 11 400 sådana lägenheter. År 2010 hade antalet ökat till 13 400. Enligt Boverket bor det ca 4 000 barn under sådana osäkra boendevillkor.
Det är bra på ett sätt att kommunerna har tagit ett större ansvar. Samtidigt är det illa att allt fler människor trycks ut från den vanliga bostadsmarknaden av sådana skäl som att de har blivit arbetslösa eller sjuka och fått dålig ekonomi. Skälet kan också vara att försörjningsstöd inte godkänns som tillräcklig inkomst. Det kan handla om att människor har haft psykiska problem eller problem med missbruk och många andra problem och tidigare skulder.
Hemlöshet är till största delen inte en socialpolitisk fråga utan en bostadspolitisk fråga. Det råder bostadsbrist på många ställen i Sverige i dag. Det är brist på hyresrätter med rimliga hyror. Att ha en bostad är för oss i Vänsterpartiet en mänsklig rättighet, och vi vill förstärka lagstiftningen och skriva in rätten till bostad i socialtjänstlagen. Det måste också till en social bostadspolitik som sätter fart på byggandet av hyresrätter. Rätten till en bostad är nämligen en alldeles för viktig välfärdsfråga för att lämnas över till marknaden
Som tidigare sades från Socialdemokraterna är det väldigt viktigt att det också finns bostadsförmedlingar som på ett öppet och rättvist sätt förmedlar de bostäder som finns.
Att sätta bostaden först utifrån att om man har en bostad får man möjlighet att förbättra och ta tag i sitt liv är ett sätt att arbeta på när det gäller människor som är hemlösa och har olika former av problem som vi tror på och vill utveckla.
Herr talman! Utsatta barns situation, som togs upp redan i inledningen av denna debatt, har diskuterats och lyfts fram det senaste året, inte minst av Rädda Barnen, Bris och Barnombudsmannen. I februari lämnades betänkandet
Barnen som samhället svek - åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården
. Den var ett svar på Barnvårdsutredningen om på vilket sätt vi kan lyfta fram, synliggöra och kompensera alla de barn som under en lång rad av år när de varit omhändertagna av samhället blivit utsatta för kränkningar, övergrepp, misshandel och försummelse. Utredningen hade förslag på tre områden. Det handlar om att vi måste erkänna det som har hänt, att det måste vara en officiell ursäkt och en kompensation för dem som har utsatts och åtgärder för att förhindra upprepning. Alla dessa tre åtgärder tycker jag är viktiga.
Det som skrämde mig och som borde ge oss alla en tankeställare är att många kanske har tänkt att detta hände förr och att det inte händer nu. Men utredningen bad kommunerna att skicka in uppgifter om vad de känner till nu. Man gjorde alltså en kartläggning om kännedom om misstänkta fall av övergrepp eller vanvård 2008 och 2009. Man fick in uppgifter om 246 barn som med stor sannolikhet har varit utsatta för allvarliga övergrepp. Det var misshandel med tillhygge, sexuella övergrepp och grova psykiska kränkningar. Man kan tänka sig att det finns barn som socialtjänsten faktiskt inte känner till.
De flesta av dessa barn var placerade i familjehem. Självklart fungerar de flesta familjehem bra och gör ett stort och viktigt samhällsjobb. Samtidigt pekas det på att det är nödvändigt att man, som har föreslagits i utredningen, både ökar stödet till familjehemmen och ökar kontrollen av dem.
Tidigare talare har tagit upp att det verkligen blir allvar av Barnskyddsutredningens förslag. Utredningen har arbetat sedan i juli 2009. Det är en fråga som jag tycker är oerhört viktig. Jag hoppas att vi i denna debatt kan få svar på om Barnskyddsutredningens förslag kommer att kunna genomföras och finnas med i höstbudgeten. Det är verkligen dags.
Som tidigare har sagts hade vi förmånen att tillsammans med Barnombudsmannen få träffa och lyssna på ungdomar med egna erfarenheter av kontakter med socialtjänsten. Dessa ungdomar hade varit i familjehem och på institutioner. Jag blev också berörd, som alla ni andra, och vill gärna tacka dessa ungdomar för det viktiga samtalet vi fick ha med dem.
De lyfte fram att det var viktigt att kunna nå socialtjänsten, att bli lyssnad på, att få komma till tals och att få kunskaper om vad som kommer att hända med dem och varför. En annan fråga som de tog upp var att de ansåg ett de hade blivit berövade sina rättigheter i många fall. På vissa hem för vård och boende hade de till och med skrivit på kontrakt där de skrev bort sina rättigheter. Det finns också kollektiva bestraffningar. Det kan finnas bestraffningar i form av att man inte får ringa hem, inte får gå ut etcetera.
Det här är allvarligt. Barnombudsmannen har tagit fram olika förslag. Det handlar om att tydliggöra placerade barns rättigheter i lagstiftningen och om att placerade barn ska ha rätt till upprättelse och skadestånd om ansvariga myndigheter har försummat sitt ansvar. Vidare handlar det om skärpt lagstiftning och regelverk när det gäller hem för vård och boende och om Barnskyddsutredningens förslag.
Jag vill ställa frågan: Kommer de här förslagen att läggas fram som skarpa förslag från regeringens sida?
Herr talman! Under det senaste året har jag besökt och talat med Läkare i världen här i Stockholm och Rosengrenska i Göteborg. De bedriver alltså hälso- och sjukvård och ger stöd och terapi till papperslösa eller gömda människor i Sverige. Ain't I a Woman drog utifrån sina erfarenheter av stöd till gömda flyktingar i gång kampanjen om våldsutsatta, papperslösa kvinnors rättigheter. Jag har fått väldigt många exempel på hur utsatta papperslösa och gömda kvinnor är här i Sverige. Det är riskfritt att misshandla och våldta dem. De inte vågar anmäla brotten till polisen eftersom de kan bli utvisade då.
Zero victim - så beskrev organisationen Picums representant den organisation som på europeisk nivå arbetar för papperslösas rättigheter. Det handlar alltså om offer som det är helt ofarligt att ge sig på.
På samma sätt som alla människor ska ha rätt till hälso- och sjukvård och alla barn ska ha rätt till skolgång ska alla våldsutsatta kvinnor ha rätt till stöd och skydd. Jag är stolt över att min hemstad Göteborg som första kommun i Sverige beslutat att stadens kriscentrum för kvinnor och den ideella kvinnojouren ska kunna ta emot våldsutsatta, papperslösa, gömda kvinnor. Göteborg har fattat detta beslut mot bakgrund av stadens ställningstagande för mänskliga rättigheter utifrån FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor.
Där förtydligas det speciella ansvar som staterna har gällande våld mot kvinnor. Det innebär att stater ska säkerställa att kvinnor som utsätts för våld får specialiserat stöd och att kvinnor inte på nytt görs till offer på grund av tillämpningspraxis. Sverige bör som land se till att alla kvinnor, också de gömda och papperslösa, får det skydd och det stöd de ska ha enligt den deklaration vi har skrivit under.
I detta anförande instämde Agneta Luttropp (MP).