Herr talman! För några månader sedan var jag ihop med mina partikamrater här i riksdagen och träffade företrädare för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, ROKS.
Ett problem som de lyfte upp väldigt mycket var att de inte hade fått förstärkt stöd utan att det saknas ett långsiktigt stöd till kvinnojourerna och att de är oerhört projekttrötta. De får söka pengar som de ska göra nya saker med medan de inte vet att de har sin grundverksamhet finansierad. De ska söka pengar hos länsstyrelsen, och sedan ska de hitta på något nytt.
En fråga jag har om det ökade stödet när det gäller mäns våld mot kvinnor är: Finns det planer på ett stabilare och långsiktigare stöd till kvinnojourer?
Förra gången vi diskuterade tog jag upp frågan om papperslösa gömda våldsutsatta kvinnor. Då hade Maria Lundqvist-Brömster inte träffat på den frågan och tänkt till så mycket. Nu har du haft lite tid att tänka. Jag tänker därför ställa frågan igen om hur Folkpartiet ställer sig till att vi tar det ansvar vi ska enligt den deklaration vi har skrivit under. Det handlar om att vi ser till att kvinnor får rätt till stöd och skydd och vågar söka det och under trygghet utan att känna att de kan bli utvisade och anmälda till polisen.
Det tar väldigt lång tid om varje kommun ska fatta de besluten. Alla är inte så framåt i den här frågan som Göteborgs stad att de ser det som självklart att fatta ett sådant beslut. Vi har skrivit under deklarationen som stat och skrivit under att vi ska se till att inga kvinnor utsätts för våld utan att få det specialiserade stöd och skydd som de behöver. Var står Folkpartiet i den frågan?