Herr talman! Det behövs en kartläggning - den görs den här veckan - för att veta var åtgärderna behöver sättas in. Det är det jag menar att man inte ska förringa eller förakta. I stället ska det ses som en nödvändighet för att veta vad man ska göra. Det ger en effektivisering av socialtjänstens arbete och förbättrar evidensen. Det har skett ganska mycket för att vi ska veta att de insatser som görs ger resultat. Där slarvade den tidigare regeringen.
Jag har räknat upp ett antal åtgärder. I det arbete som sker på departementet har det - och det är officiellt - lagts ut ett jobb på en medarbetare vid Stockholms universitet. Det levererades förra veckan. Det är flera konkreta förslag, men det är fortfarande arbetsmaterial. Syftet är, som jag tolkar det, att det ska vara underlag för både lagstiftning och resursmässiga satsningar som kommer att aviseras i budgetpropositionen i höst.
Christer Engelhardt ska vara tacksam för att det nu äntligen tas tag i att ta fram ett ordentligt underlag, sätta upp en tydlig strategi och gå in med de åtgärder som nu är vidtagna. Sedan måste det fungera på den kommunala nivån, för det är där huvudansvaret ligger. Det finns kommuner som är jätteduktiga när det gäller både att bekämpa hemlöshet och att bekämpa vräkning av barn. Men det finns också kommuner som behöver lyftas fram som mindre goda exempel, så att de förändrar sin verksamhet.