Fru talman! Nu ska jag vara försiktig. Det här är
viktiga och svåra frågor, och de är framställda i ett
allvarligt syfte. Jag anar vad som möjligen kan ligga
bakom.
Min uppfattning är den att man ska ha breda ma-
joriteter när man ändrar spelreglerna. Jag skulle upp-
leva det som utomordentligt konstigt om exempelvis
en stor minoritet, låt mig avstå från att precisera hur
stor, blev överkörd av en majoritet och att vi sedan
skulle uppleva ett riksdagsval däremellan som kastar
om majoriteterna. Det skulle snabbt föröda förtroen-
det för det som är grundläggande i demokratin, näm-
ligen konstitutionen. Jag är anhängare av samsyn och
samförstånd.
Däremot kan vi ju ha en fräck, öppen, frän och
prövande debatt där olika förslag kastas fram och där
man strävar efter att övertyga en motspänstig mot-
ståndare. Det tycker jag att vi ska ägna oss åt. Men
om det inte går, utan vi ser att det finns vägande skäl
som andra upplever som så starka att de inte vill gå
med på en förändring, ska man vara pragmatisk och
låta tiden verka och inte köra över. Det är den håll-
ning jag har försökt att tillämpa under alla de år jag
har arbetat med politik i olika sammanhang där det
har gällt utformande av stadgar och konstitutioner.
Det får gälla också i fortsättningen.