Fru talman! Under de här åren, från 1994 till un-
gefär 1998-1999, ägnades naturligtvis en mycket stor
del av regeringens uppmärksamhet åt att reparera
skador ifrån de ekonomiska problem vi hade dess-
förinnan. Därefter har regeringen ägnat mycket stor
uppmärksamhet åt både insatser i rehabilitering och
andra insatser.
Inte minst gäller det det som vi nu senast har pre-
senterat för riksdagen och som också riksdagens
majoritet har ställt sig bakom, nämligen det breda
handlingsprogrammet för att gå in förebyggande både
när det gäller arbetsmiljön och rehabilitering. Det
handlar också om insatser för att förändra situationen
och stödja människor så att de kommer tillbaka till
arbetslivet. Det gäller också att göra insatser på folk-
hälsoområdet för att allmänt sett underlätta för män-
niskor att komma tillbaka.
Allt detta gör man i syfte att minska både lång-
tidssjukskrivningar och risk för ökande förtidspensio-
neringar. Det råder ingen tvekan om att detta är ett
stort och utmanande problem, men regeringen har en
stark koncentration kring att just arbeta med det breda
anslaget på tre viktiga områden.