Fru talman! Jag har en principiell frågeställning
till statsministern. Sverige har ju en lång tradition av
att grundlagsändringar beslutas med breda parlamen-
tariska majoriteter. Jag har alltså en fråga till statsmi-
nistern om detta. Var går gränsen för en sådan majo-
ritet enligt statsministern? Man kan också uttrycka
det så här: Hur stor bör en minoritet vara för att majo-
riteten ska undvika att genomföra en grundlagsänd-
ring?
Jag ska ta ett exempel så att statsministern lättare
kan analysera situationen. Antag att t.ex. partierna i
riksdagen, exklusive en partigrupp av Socialdemo-
kraternas storlek, i dag förenar sig om en grundlags-
ändring. Tycker statsministern att en sådan majoritet
är rimlig för att genomföra förändringen mot bak-
grund av den tradition vi har på området?
Jag ska ta ett annat exempel. Det finns ju också en
minoritetsregel i regeringsformen som ger en mino-
ritet om minst en tredjedel av riksdagens ledamöter
rätt till en folkomröstning i en grundlagsfråga. Kan
just denna nivå anses utgöra något slags gräns för att
grundlagsförändringar inte bör vidtas?