Fru talman! Först måste jag göra en allmän re-
flexion. Jag förstår inte denna dysterhet över att vi
tycks nå något slags enighet om begreppet nationell
vårdgaranti. Det är väl bra det.
Det andra är att begrepp är en sak, målsättning är
en annan sak. Men det ska också tillföras resurser för
att man ska nå dit. Just nu är jag mest bekymrad över
utvecklingen i de två stora landstingen som är hörn-
pelare i resonemanget, de i Stockholm och Skåne,
med jättelika miljardunderskott.
Vi klarar inte en nationell vårdgaranti om miss-
skötseln av ekonomin fortsätter i de landstingen. Vi
klarade inte heller 1995 att leva upp till tillräckligt
bra statsbidrag för att lova en vårdgaranti. Nu har vi
tillfört resurser, 13 miljarder kronor de senaste åren.
Vi kan troligen tillföra mer resurser kommande man-
datperiod om ekonomin utvecklas rätt.
Det kräver i så fall att vi också har ett fördelnings-
system över landet, en rättvis skatteutjämning lands-
tingen emellan. Det är när vi kommer in på de saker-
na som målsättningen fylls med ett innehåll. Det är då
som agnarna skiljs från vetet. Vi får väl se vilka som
är kvar när det verkligen handlar om att se till så att
vårdgarantin också genomförs med gemensamma
resurser, dvs. skattepengar.