Fru talman! Göran Lindell inledde sitt anförande tidigare med att säga att den här debatten var ett vårtecken. Jag skulle önska att Göran Lindell hade rätt i det. Tyvärr befinner sig svensk arbetsmarknad i en bister vinter för tillfället, och det finns väl inga tecken på att det skulle töa där ute eller att vindarna skulle blåsa mindre snålt kring de 400 000 arbetslösa som den sittande regeringens politik har lett till. Tyvärr är det på det viset.
Vårtecken kanske vi kan se fram emot nästa höst, hur konstigt det än låter, om vi får byta ut den här regeringen och få en arbetsmarknadspolitik värd namnet. Det är nämligen så att den här debatten om arbetsrätt förs i en miljö där svensk arbetsmarknad står inför väldiga utmaningar. Vi har den här arbetslösheten som jag pratar om - över 400 000 människor, långtidsarbetslösheten som ökar, ungdomsarbetslösheten som ökar - som en fond till den här debatten. Där har inte regeringens politik lett till någon förbättring eller till några som helst vårtecken.
Vi har också en situation där det, trots hög arbetslöshet, är så att många företag inte kan anställa fast de behöver anställa. Då är det inte lagen om anställningsskydd som gör att de inte anställer. När Svenskt Näringsliv i sin rekryteringsenkät kommer fram till att var femte rekrytering misslyckats beror det på att regeringen inte har lyckats rusta de arbetslösa så att de kan ta de jobb som faktiskt finns.
Man har dragit ned arbetsmarknadspolitiken, och man har dragit ned utbildningspolitiken, och det är skälet till den vinter som svensk arbetsmarknad befinner sig i, där företagen inte har en möjlighet att anställa fast de har ett behov av att anställa. Det är väldigt viktigt att komma ihåg detta.
Alliansregeringen säger sig stödja den svenska modellen. Det har vi hört här. Det finns nog anledning att fråga sig hur stabilt det stödet egentligen är. Det finns anledning att gå bakom de fina orden och se hur det ser ut i verkligheten. Stödet för den svenska modellen är egentligen en bluff. Allting man gör motverkar den.
Vi har för få låglönejobb, säger Sveriges statsminister. Göran Lindell var inne på att lönerna borde sänkas. Ja - det är så politiken ser ut i verkligheten. Det är bra att Göran Lindell står för det.
När det gäller Moderaterna, det ledande allianspartiet, de så kallade Nya moderaterna, syftar de naturligtvis till exakt samma politik som Göran Lindell. Men sedan några år tillbaka står de inte för den i ord. Det är skillnaden. Nya moderaterna har möjligen nya vägar, men de är på väg till exakt samma mål som tidigare: ett orättfärdigt samhälle, ett orättvist samhälle, ett samhälle där orättvisorna ökar.
Anställningsskyddet har varit uppe till debatt här i dag, turordningsreglerna och anställningsformerna. Det finns anledning att avliva en del myter kring det här, för det är en destruktiv debatt eftersom den leder helt fel.
Det finns de som säger att om man tar bort anställningsskyddet skulle det bli bättre för de unga. Då skulle de unga inte vara arbetslösa. Det där är en myt. Det finns ingen som helst verklighet bakom de orden. Det är bluff och båg.
Av de hundra tusen arbetslösa unga som finns utanför denna kammare är det ungefär så här många, en handfull, som är arbetslösa på grund av turordningsreglerna. Av de hundra tusen arbetslösa unga är det högst en handfull som är arbetslösa på grund av turordningsreglerna. Det är fakta. Det är sanningen. Det är så det ser ut.
Den där mytbildningen är som sagt destruktiv, eftersom den leder blicken åt fel håll. Den där mytbildningen tjänar bara till att skada den svenska arbetsmarknaden. Inte nog med att det är en felaktig politik, den skadar också arbetsmarknaden.
Katarina Brännström säger att unga inte är intresserade av fasta anställningar. Har man den inställningen är det inte så konstigt att man också för en politik som innebär att fasta anställningar blir mer och mer ovanliga på arbetsmarknaden. Det är ganska självklart att man med den uppfattningen inte lever upp till EU-kommissionens krav på att vi ska rätta till den svenska lagstiftningen, som inte ens fyller EU:s krav på anställningsskydd.
Christer Nylander vill ha ökad flexibilitet på arbetsmarknaden. Folkpartiet har ändrat politik sedan 70-talet, säger Christer Nylander.
Det fanns en tid när Folkpartiet var med och genomförde demokratin med oss. Det fanns en tid när Folkpartiet stod för jämställdhet. Det fanns en tid när Folkpartiet hade en progressiv syn på arbetsrätten. Fru talman! Det fanns en tid.
Nu är det en annan tid, som Christer Nylander mycket riktigt säger. Det är en annan tid nu och ett annat folkparti.
Fru talman! Vi socialdemokrater har andra lösningar. Om företagen inte kan anställa för att de arbetslösa inte har de erfarenheter och de utbildningar som krävs ser vi socialdemokrater till att utbilda de arbetslösa. Det är vår modell.
Om det är så att vi har en lagstiftning som gör att företagen kan stapla visstidsanställningar på varandra oupphörligt, så att du i princip i evighet kan vara otryggt anställd, lägger vi fram förslag som täpper igen den möjligheten. Det är det som är skillnaden, och det är det som är viktig att ta fram i denna debatt.
Sverigedemokraternas representant Mattias Karlsson förtjänar också att kommenteras. Sverigedemokraterna är ju ett fackföreningsfientligt, löntagarfientligt parti. Bortsett från många andra tveksamma delar av deras politik är detta ett klassiskt fackföreningsfientligt parti.
I sitt anförande beskriver Mattias Karlsson i stället Sverigedemokraterna som arbetsrättens försvarare, den svenska modellens tillskyndare. Jag måste säga att jag blev något förvånad. Ska man skratta eller ska man gråta? Det var, skulle jag säga, till och med värre än när Sofia Arkelsten hävdade att Moderaterna infört demokratin och bekämpat apartheid. Den här typen av bisarr historieförfalskning, fru talman, måste kommenteras.
Mattias Karlsson var inne på att han var rädd att Miljöpartiet skulle plocka bort korset från vår svenska flagga. När man tar upp den typen av argumentation från riksdagens talarstol vet jag inte heller om jag ska skratta eller gråta. Men så slog det mig att Mattias Karlsson mycket väl vet vad han pratar om. Det är inte särskilt länge sedan som Mattias Karlsson och hans kamrater plockade bort hakkorset från sin flagga. Mattias Karlsson pratar naturligtvis ur egen erfarenhet.
Fru talman! Tiden närmar sig votering. Jag skulle kunna kommentera det här mycket mer, men jag inser att tiden inte räcker till, så jag får yrka bifall till reservationerna 2, 5 och 12.
(Applåder)