Fru talman! Det är min bedömning att det företag som vill lyckas i den framtida konkurrensen måste fundera ganska mycket på hur man ackumulerar humankapital. De företag som enligt Ali Esbati finns och använder sig av slit-och-släng-kultur och är oseriösa arbetsgivare kommer på lång sikt att förlora på en fungerande marknad. Den ekonomiska framtiden tror jag handlar mycket om att vårda människan och humankapitalet. Det är så man på lång sikt bygger värde i en ekonomi.
Vi har en arbetsmarknad som sedan mitten på 1990-talet har haft ungefär 15 procent visstidsanställda. En stor del av dem är ungdomar som har fått en första fot in på arbetsmarknaden, är väldigt glada för det och ganska snart går vidare till en tillsvidareanställning. Till stor del handlar visstidsjobben om just detta, alltså om ett första steg in på arbetsmarknaden. En annan del av visstidsanställningarna handlar om att man under säsonger har behov av en stor mängd arbetskraft som man inte har behov av under andra delar av året. Då fungerar också det som ett sätt att skapa flexibilitet för det enskilda företaget och branschen.
Jag tror att vi kommer att få leva med ungefär 15 procent visstidsanställda, vilket vi har haft sedan mitten av 1990-talet i svensk ekonomi. Det är dock ett problem, och här delar jag Ali Esbatis oro, att många av de människor som fastnar i visstidsanställningar under lång tid inte får det stöd de behöver till vidareutveckling av sin kompetens eller den trygghet de behöver när det gäller att söka andra jobb, att köpa fastighet eller liknande. Det är ett bekymmer. Därför är det bra att människor ganska sällan fastnar i visstidsanställningar. En visstidsanställning funkar som en språngbräda in på fullt jobb.
Risken är att om man skulle krångla till det för visstidsanställningar skulle lösningen inte bli att fler ungdomar fick fast tjänst under 40 år framåt, utan förmodligen skulle effekten bli att färre ungdomar får jobb över huvud taget.