Fru talman! Johan använder ord som beklämd när jag berömmer vår regering, som faktiskt hyllar den svenska modellen. Det tycker inte jag var ett rätt uttryck. Vi har många möjligheter i Sverige med vår egen lagstiftning och arbetsmarknadens parter att genom avtal och överenskommelser göra de begränsningar som kanske krävs någonstans i någon bransch på något sätt.
Man talar gärna om skräckscenarier. Man kan inte få hyreskontrakt eller banklån. Den som har ett jobb på ett år är oftast inte arbetslös länge efter det året. Man kommer snabbt i arbete igen. Det är inte särskilt begränsande när det gäller möjligheten att teckna hyresavtal.
Dessutom tror jag att det är bra med en rörlighet på en arbetsmarknad. Många gånger säger de höga sjuklönetalen att människor har varit alldeles för länge på samma arbetsplats. Att ha en fast anställning är naturligtvis en trygghet, men det innebär också att man blir väldigt rädd för att röra på sig. För en ung människa kan det innebära en bredare yrkeserfarenhet, som ger en bättre möjligheter att få fler anställningar, om man har varit i olika jobb.
Sist men inte minst: 70 000-80 000 går varje kvartal från de lite lösare anställningarna till en fast anställning. Det visar att flödet fungerar bra i Sverige. Enligt EU-statistiken ligger vi i topp där. Jag ser inte den problematik som Johan och andra målar fram i fråga om visstidsanställningar. Vi tycker att det är en bra balans i dag.