Fru talman! Låt mig inleda med att tacka för den
debatt som vi hade om BSE och djurhållning här i
riksdagen förra veckan. På det stora hela var det en
sansad och bra debatt som visar att vi har, de politiska
partierna emellan, en mycket stor samsyn kring frågor
vad gäller djurskydd och djurhållning.
Fru talman! Människan har genom sin unika ställ-
ning i naturen ett mycket stort ansvar och en skyldig-
het att behandla sina djur väl. Som djurägare och
människa gör det ont i mig varje gång jag ser att detta
ansvar inte tas av en del. Dock ska vi komma ihåg att
det stora flertalet behandlar sina djur på ett bra sätt.
Svensk djurhållning tillhör de absolut bästa i världen.
Med detta inte sagt att den svenska djurhållningen
inte kan förbättras ytterligare. Vår ledstjärna måste
vara att sträva efter ständig förbättring vad gäller vår
djurhållning.
Den svenska djurhållningen är i stora stycken ett
föredöme för övriga länder inom EU. Jag och Center-
partiet anser att det är viktigt att Sverige jobbar för att
djurskyddsreglerna i EU skärps efter svensk modell.
Sverige har i dag en stark djurskyddslag, och många
uppfödingsmetoder som är tillåtna inom EU är för-
bjudna i Sverige. Det tycker jag är en klok och riktig
inriktning. Att lagen är stark och bra betyder emeller-
tid inte med automatik att efterlevnaden garanteras.
Vi måste fortsätta att jobba med att se till att lagen
verkligen efterföljs av alla.
Fru talman! Jag skulle vilja tala om något som i
mina ögon är en mycket viktig fråga för att arbetet
med bekämpning av smittsamma sjukdomar ska bli
effektivt och underlättas. Våren 1999 beslutade riks-
dagen om en ny epizootilag och en ny lag om zoono-
ser. I detta sammanhang motsatte sig Centerpartiet
förslaget att minska ersättningen för produktionsbort-
fall vid epizootiutbrott till 50 %. Det finns all anled-
ning att återuppta debatten kring dessa frågor, särskilt
mot bakgrund av den senaste tidens utveckling i fråga
om BSE och dess utbredning inom EU. Den sänkta
ersättningsnivån innebär enligt min mening en ökad
risk för att icke seriösa djurägare försöker dölja sjuk-
lighet hos sina djur. Tyvärr vann inte vårt förslag den
gången gehör. Vi har fortsatt vår kamp för att förbätt-
ra den lagstiftning som antogs 1999. Vi har gjort det
bl.a. i budgetsammanhang och i vårt förslag tillskjutit
medel så att vi ska kunna uppnå de ersättningsnivåer
som vi hade tidigare. Jag blir uppriktigt sagt lite både
förvånad och upprörd över att se den moderata och
kristdemokratiska behandlingen av frågan i vårt ut-
skott. Man lämnar bara ett särskilt yttrande i frågan.
Det duger inte att säga att ni motsatte er förändringen
och att er åsikt står kvar. Man måste, kära vänner,
också skjuta till pengar i det här sammanhanget om
man menar allvar.
Slutsatsen av ert agerande är att ni tycker att för-
hållandena är felaktiga men att ni egentligen inte vill
förändra dem. Jag kan inte tolka ert agerande på annat
sätt.
Med detta yrkar jag, fru talman, bifall till reserva-
tion nr 9.
God djuromsorg är viktig inte bara i ett etiskt per-
spektiv utan också för en god livsmedelskvalitet. God
djuromsorg är en fråga om trovärdighet hos lant-
bruksnäringen. Konsumenterna ska veta att djuren
inte utsätts för lidande under uppväxttid och slakt.
Intimt förknippade med en god djuromsorg är trans-
porterna av levande djur. I dag pågår en verksamhet
som många gånger är upprörande. Djur behandlas illa
och transporteras långväga innan de går till slakt.
Sverige måste vara pådrivande i EU för att se till att
de regler om transporter som finns efterföljs, och
reglerna måste skärpas om så är nödvändigt.
Absolut nödvändigt är att EU:s subventioner och
stöd till transporter av slaktdjur avskaffas. Låt mig
också understryka vikten av att regelverk m.m. ger
möjligheter att få i gång små och mobila slakterier.
Detta är avgörande viktigt för att vi ska kunna minska
transporttiderna för de djur som ska gå till slakt. Det
skulle därtill avsevärt minska stressen för våra djur.
Det har i utredningen om det framtida djurskyddet
framkastats förslag om att man ska flytta djurskydds-
tillsynen från kommunerna till något slags högre nivå.
Jag tror att det skulle vara en olycklig centralisering,
som inte skulle förbättra djurskyddet. Att flytta an-
svaret från kommunerna skulle innebära att samord-
ningen mellan den allmänna miljötillsynen och djur-
skyddstillsynen skulle brytas. Den så viktiga lokal-
och personkännedomen skulle förloras, samtidigt som
byråkratin skulle ökas, vilket därtill skulle höja kost-
naderna.
Låt mig också säga att det många gånger är soci-
ala problem som ligger bakom att bönder missköter
sina djur. Fullföljandet av det kommunala ansvaret
för dessa sociala problem skulle försämras om man
genomför förslaget om att tillskapa ytterligare en
myndighetsnivå och därmed blanda in ytterligare en
myndighet.
Jag tycker att vi ska slå fast att djurskyddstillsy-
nen ska ligga kvar hos kommunerna. Därmed, fru
talman, yrkar jag bifall till reservation 3.
Avslutningsvis, fru talman: Varje dag gör männi-
skor val som påverkar skyddet av och omsorgen om
våra djur. Det handlar om alla från den enskilde
djuruppfödaren och vidare i förädlingskedjan fram till
konsumenten. Låt mig understryka hur viktigt det är
med starka och välinformerade konsumenter. Sådana
är, vill jag mena, en av de viktigaste garantierna för
en sund djurhållning, en djurhållning som vi ständigt
strävar efter att förbättra.
Som konsumenter har vi möjlighet att påverka in-
riktningen på både den svenska och den europeiska
djurhållningen. Genom att göra medvetna och ge-
nomtänkta val kan vi visa att livsmedel och de sätt
som de produceras på är viktiga angelägenheter. Att
livsmedel framställs på ett etiskt och ekologiskt rik-
tigt sätt är en central fråga både för oss människor
och för våra djur.