Fru talman! Hur får vi behandla djur? Vilken rätt
ska djur ha? Det är frågor som alltfler ställer sig.
Djurrättsdebatten är högst levande, både här i riksda-
gen och på andra ställen. Alltfler ställer sig bakom
tanken att djur har rättigheter. För många handlar det
ytterst om huruvida vi har rätten att döda djur eller
inte. Så långt sträcker sig inte debatten här i riksda-
gen, men vi liksom alla andra borde naturligtvis fun-
dera över vad som motiverar att vi tar oss rätten att
döda och äta andra djur. Det finns inga enkla och
självklara svar på den frågan.
Debatten här i dag, liksom det betänkande vi be-
handlar, ska nog snarare handla om hur vi behandlar
djuren innan vi dödar dem, hur vi garanterar deras rätt
till ett gott liv så länge de lever.
En fråga som behandlas i betänkandet är förhål-
landena på våra slakterier. Vi skulle kunna föra en
lång etisk diskussion om huruvida det är rätt att slakta
djur eller inte. Vad vi däremot inte borde tveka om är
att när vi väl slaktar ett djur ska det gå till på ett sätt
som är respektfullt mot djuret. Djur ska inte behöva
stressas eller jagas in i döden.
I dag drivs grisar på med elpådrivare i slakterier-
na. Bara det faktum att elpådrivarna behövs säger en
hel del om hur djuren behandlas inför slakt. Vänster-
partiet ställer sig bakom reservation 2 om slakt på
storskaliga slakterier och kommer att rösta för den om
det blir en votering.
Djurtransporter debatterade vi även förra veckan.
Det finns i dag regelverk inom EU vad gäller djur-
transporter, men vi blir ofta påminda om att dessa
varken efterlevs eller är tillräckliga. EU:s direktiv om
djurtransporter är långt ifrån vad vi med svenska mått
anser vara ett acceptabelt djurskydd. Vi hoppas att
Sveriges agerande i EU ska leda till en översyn, till
en skärpning och till bättre efterlevnad av direktivet.
Förutom ett bra regelverk för transporter måste vi
arbeta aktivt för att undvika transporterna helt. Prin-
cipen ska vara att djur slaktas så nära uppfödnings-
platsen som möjligt. Jag yrkar bifall till reserva-
tion 12 om att Sverige inom EU ska verka för denna
princip.
Detta förutsätter en förändring av dagens jord-
brukspolitik, där storskaligheten hänger ihop med de
långa transporterna. Vi måste verka för en jordbruks-
politik som vänder dagens trend med nedläggningar
av gård efter gård och slakteri efter slakteri. I utskot-
tet behandlar vi för tillfället förslag om en småskalig
livsmedelsproduktion. Jag hoppas verkligen att ut-
skottet i det betänkandet lyckas enas om förslag som
faktiskt kan gynna den småskaliga slakten och dess-
utom möjliggöra användningen av mobila slakterier.
En väsentlig fråga som tas upp i betänkandet är
djurskyddstillsynen. En utredning som föreslår en ny
djurskyddsmyndighet är klar. Det verkar inte längre
finnas någon tvekan om att en sådan myndighet ska
inrättas. Det är ett stort framsteg för djuren eftersom
den nuvarande djurskyddsorganisationen har allvarli-
ga brister. I samband med inrättandet av en djur-
skyddsmyndighet bör något göras åt den lokala tillsy-
nen. I många kommuner brister den i dag. Kommu-
nerna avsätter ofta inte tillräckliga resurser för att
djurskyddsinspektören ska kunna göra det som be-
hövs. Naturligtvis finns det också kommuner där det
fungerar bra. En fråga som vi snart måste fatta beslut
om är om staten ska ta över djurskyddstillsynen.
Mycket talar för att det är nödvändigt. Men det beror
också på vilka möjligheter den nya djurskyddsmyn-
digheten ges att stödja det kommunala tillsynsarbetet.
Vi avvaktar därför remissbehandlingen av utredning-
en om djurskyddsmyndighet innan vi i Vänsterpartiet
fattar beslut om hur vi ställer oss till den framtida
tillsynen.
En annan fråga som behandlas i betänkandet rör
cirkusdjuren. Missförhållandena är av rent praktiska
skäl stora på dagens cirkusar. Det beror naturligtvis
på att djuren transporteras runt i landet och att det inte
finns ordentliga utrymmen för dem. Vi anser att det
inte är rimligt att icke domesticerade djur ska hållas i
den fångenskap som en cirkus innebär. Även förhål-
landena för övriga djur som deltar i cirkusar bör för-
bättras.
Sådana förbättringar bör omfatta begränsning av
transporterna av cirkusdjuren, begränsning av tiden
då djuren är instängda, garanti att djuren får vistas ute
och röra sig fritt en väsentligt del av dagen samt ga-
ranti för att de djur som naturligt lever i flock ges
möjlighet att vistas i grupp med andra djur av samma
art. Så är inte fallet i dag, och de nya föreskrifter som
utskottsmajoriteten hänvisar till innebär inte tillräck-
liga förbättringar av de här problemen.
Även tillsynen av cirkusen bör förbättras. I dag
har Jordbruksverket tillsynsansvaret vid en första
inspektion. Sedan, då cirkusen flyttas runt i landet,
har kommunerna tillsynsansvaret. Kommunernas
tillsyn har i dag stora brister. Det beror dels på att
enskilda kommuner inte har den särskilda kompetens
som krävs för att ha bra tillsyn av cirkusar, dels på att
tillsynsansvaret läggs på ett flertal olika inspektörer
runtom i landet som inte kan få en samlad bild av
situationen på cirkusarna. Ett sätt att få förbättrad
djurskyddstillsyn på cirkusar är att huvudansvaret för
tillsynen läggs på en central tillsynsenhet som ska
kunna ta hjälp av lokala eller regionala myndigheter
vid inspektioner.
Mot bakgrund av detta borde regeringen föreslå
förbättringar av djurskyddstillsynen på cirkusar. Det
vore lämpligt att göra detta i samband med förslag
om en ny djurskyddsmyndighet. Inte heller i detta fall
räcker det med de förslag som de nya föreskrifterna
innebär. Vänsterpartiet har i betänkandet ett särskilt
yttrande om cirkusdjur, men jag vill ändå yrka bifall
till reservation 8, som tar upp cirkusdjurens situation.
En fråga som inte behandlas särskilt utförligt i
betänkandet är förhållandena i kycklinguppfödning-
en. Vi kunde i förrgår läsa i Aftonbladet och Expres-
sen om hur slaktkycklingarnas korta och plågsamma
liv ser ut.
Enligt en ny undersökning visar det sig att endast
en dryg tredjedel av kycklingarna var helt normala
och utan skador. Hela 15 % hade så allvarliga skador
att de hade svårt att röra sig. 1,3 % eller 845 000
kycklingar var så allvarligt skadade att de lade sig
ned så fort de fick möjlighet till det. Orsaken är na-
turligtvis en osund avel och en uppfödning där det
enda syftet är att djuren ska växa så fort som möjligt.
Djurskyddet tvingas träda tillbaka när ekonomin och
profitjakten tar över. Och detta är självklart oaccepta-
belt.
Det finns åtskilligt mer av missförhållanden som
jag skulle kunna gå igenom. Det handlar om burhön-
sen och de förlängda dispenserna, att det är dags att få
ett slut på minkfarmningen i Sverige, hur illa aporna i
Smittskyddsinstitutets aphus fortfarande har det och
att exporten fortsätter av två veckor gamla kalvar till
andra länder där de föds upp på en järnfattig kost för
att deras kött ska bli vitt och därmed passa vissa kon-
sumenter.
Det finns många djurrättsfrågor att tala om, och
det lär oundvikligen bli fler debatter på detta tema.
Jag vill återigen yrka bifall till reservationerna 8
och 12. Vi står naturligtvis även bakom våra övriga
reservationer i betänkandet, men för att spara tid så
yrkar jag inte bifall till alla.