Fru talman! Hösten 1999 skrev jag en motion om
ranchuppfödning av boskap. Jag döpte den till Djur i
natur, för det är precis det som ranchdrift går ut på.
Ett och ett halvt år har gått och först i dag är mo-
tionen uppe för beslut här i kammaren. Jag kan kon-
statera att ämnet djurhållning under den här tiden inte
precis har minskat i aktualitet.
Mitt syfte med Djur i natur är att belysa en dis-
krepans som enligt min uppfattning råder mellan
djurskyddslagen och praxis. Det är faktiskt så att
praxis motverkar lagens intentioner. Ett exempel på
detta är kravet på uppförande av liggstallar.
Men först lite om ranchdrift.
Djuren lever fritt i naturlig miljö. De går ute - i
Skåne mest hela året. De utfordras och får tillsyn och
skötsel, men allt sker på djurens villkor och i deras
miljö. Inte förvånande är djuren dokumenterat friska
och föder på ett naturligt sätt friska kalvar.
Jag vill redan nu påpeka att ranchdrift inte är en
metod som passar alla boskapsraser och alla delar av
vårt land. Men där förutsättningarna finns vågar jag
påstå att djuren har den livskvalitet vi önskar all tam-
boskap.
I min hemby Rinkaby utanför Kristianstad finns
just en sådan ranch som tjänar som ett oerhört bra
exempel på god djurhållning.
Tillbaka till kravet på liggstallar.
Enligt lag ska djuren garanteras värme och vila.
Uppförande av liggstallar är det vanliga sättet att
tillgodose dessa behov på och åtgärden är självklar i
de fall naturliga vindskydd saknas. Ranchen på Re-
vingehed, också den belägen i Skåne, är ett exempel
på detta.
Men det finns rancher där naturens utformning i
sig erbjuder fullgott skydd och där byggnationer såle-
des inte bara är obehövliga utan direkt skadliga, vil-
ket jag ska återkomma till.
Djurskyddslagen medger individuella hänsynsta-
ganden och möjligheter till dispenser. Till för bara ett
par år sedan medgav klokt nog den verkställande
myndigheten i samarbete med länsveterinärer dispen-
ser från kravet på liggstallar om sådana ansågs vara
obehövliga.
Plötsligt slog Jordbruksverket till bromsarna och
vägrade att utfärda dispenser. Denna förändring i
tillämpning har inte någon bäring i någon lagändring
utan har sin grund i att missförhållanden hade upp-
täckts på någon ranch. Man kan således säga att väl-
skötta rancher får ta konsekvenserna av verkets bris-
tande uppföljning och kontroll av sina beslut.
Nu handlar inte min motion om de investerings-
kostnader som påskrivs ranchägarna utan den handlar
om djurskydd. Detta vill jag betona. Liggstallar för
nämligen med sig söndertrampad mark som kan ska-
da boskapens klövar. Gödselkoncentrationen blir så
stor att miljön skadas, och därutöver ökar riskerna
dramatiskt för smittsamma sjukdomar. Kort sagt kan
kravet på liggstallar direkt medföra negativa konsek-
venser för djuren, dvs. en försämring av djurskyddet.
Enligt min uppfattning måste lagtexten ses över.
Den kan inte anses vara tillräckligt tydlig om praxis i
själva verket motverkar lagens intentioner. Lagen
måste väl rimligen ge utrymma åt de goda exemplen.
Fru talman! Jag är tämligen säker på att jag skulle
få bifall till min motion om kammarens sammanträde
skulle avhållas bland djuren i naturen hemma i Rin-
kaby. Men nu är det inte så. För tids vinnande ska jag
inte heller yrka bifall till motion MJ542. Vad jag
däremot kommer att göra är att återkomma i frågan.