Fru talman! Då handlar det om icke joniserande
strålning igen. Som sades debatterade vi det senast
för ett år sedan med liknande innehåll. Som vanligt
har Barbro Feltzing rett ut begreppen åt oss. Det är
också viktigt att hålla reda på att det är icke jonise-
rande strålning så att vi inte blandar ihop det med
joniserande strålning.
Det vi vet är att vi vet för lite. Vi vill veta mer,
men vi vet inte så mycket som vi vill.
Men något som vi säkert vet är att en mobiltelefon
ökar sin effekt vid dålig kontakt. Vid ökad effekt ökar
mikrovågsstrålningen från telefonen. För att få en bra
kontakt behöver man ett bra nät med master, och det
är ju det som skapar problem. En del människor upp-
lever besvär av strålmiljön och behöver undvika
strålningskällor och magnetfält. Det svåra är att ge
alla tillgång till vårt samhälle. Det är klart att man
kan kapsla in ledningar och skärma av fält. Det borde
vi kanske sätta i system i samhället. Men en del kan
inte leva i den miljön ändå. Då blir frågan hur vi
ordnar det. Ska vi ha någon nytta av mobiltelefonin
måste vi ha våra master.
Vi hörde om nyttan med mobiltelefonin. Jag tror
att det är många som har trygghet av den. Väl använd
är den till nytta.
Den största försiktighetsåtgärden beträffande mo-
biltelefonin som jag kan se är att vi talar så lite som
möjligt i telefonen. Det ligger mycket i reservationer-
na till det här betänkandet som man kan skriva under
på. Men vi tycker också att betänkandet är väl avvägt.
Det framhåller att vi vet lite. Vi måste forska mer,
och vi kommer noggrant att följa forskningen.
Vi har också kontakt med människor som får pro-
blem av olika slag, särskilt med dem som känner av
detta med elektricitet och elektromagnetiska fält.
Det som inte alls är klarlagt är vad som händer när
mikrovågor korsar varandra och andra elektromagne-
tiska fält och om det interfererar med vävnadernas
svaga små strömmar. Det finns alltså mycket forsk-
ning på grundnivå kvar att göra. Vi kommer att följa
frågan väl. Det finns många frågor, men vårt samhälle
har elektricitet. Vi vill inte vara utan elektriciteten.
Det går inte. Vi har mobiltelefoner. Vi kan fortfaran-
de välja om vi vill använda dem, men ska de fungera
måste vi ha ett nät med master. Där har vi problemet.
Vi får alltså följa forskningen, se de svar som forsk-
ningen ger och vidta de åtgärder som kan behövas
allteftersom. Vi yrkar alltså bifall till förslaget i be-
tänkandet.