Fru talman! I detta betänkande behandlar vi något
som berör många människor i vårt land - utan att de
är medvetna om det som de utsätts för. Jag tänker då
på den icke joniserande strålningen. Den strålningen
kan vi inte se, men den går att mäta.
Det har inte alltid varit så populärt att redovisa
dessa mätningar. Jag tänker då på de högfrekventa
fält som alstras vid användningen av mobiltelefoner -
men även på strålningsförhållandena kring de bassta-
tioner och antennmaster som nu växer upp med hög
hastighet runtom i landet på mer eller mindre lämpa-
de platser.
Ofta har de en placering på fastigheter där de bo-
ende inte har en aning om att de har placerats på
fastigheten. Det borde väl ändå vara rimligt att man
åtminstone registrerade i kommunerna var någon-
stans, samt på vilka fastigheter, master och basstatio-
ner har etablerats. Det gäller inte minst för att ha
framtida forsknings- och uppföljningsmöjligheter
eftersom oron och osäkerheten är så stor hos befolk-
ningen när det gäller dessa frågor.
Vi måste ha möjligheter att i efterhand härleda
olika faktorer för vår hälsa och vår miljö. Som man
kan utläsa ur betänkandet måste vi ta dessa frågor på
stort allvar. Det anser jag att vi bör göra även om det
just nu inte finns enigt vetenskapligt stöd för att häl-
soeffekter skulle uppkomma vid exponeringsnivåer
under rekommenderade gränsvärden.
Det finns kunskapsluckor som behöver identifie-
ras. Forskarna är inte eniga i denna fråga. Forskare
vid Lunds universitet har visat att mobiltelefonstrål-
ning vid experiment på möss kan passera blod- och
hjärnbarriären, vilket får anses som anmärkningsvärt.
Försök har visat att det finns en koppling mellan
strålning från mobiltelefoner och biologiska effekter.
Bl.a. tyder resultaten på att balansen mellan viktiga
joner och enzymer i cellerna kan rubbas.
De flesta mobiltelefonanvändare talar längre tid
än de två minuter som ligger till grund för mätning av
de utsatta gränsvärdena. Detta borde ju också påver-
ka.
I Storbritannien kommer alla mobiltelefoner att
förses med en varning om hälsorisker. Det brittiska
hälsodepartementet uppmanar konsumenterna till
försiktighet eftersom de anser att det inte kan uteslu-
tas att den icke joniserande strålningen från telefo-
nerna är skadlig för hälsan. Den inställningen borde
även gälla för mobiltelefoner och bärbara, trådlösa
telefoner i Sverige. En varningstext som talar om att
strålning från telefoner kan få negativa biologiska
konsekvenser borde följa med varje mobil eller tråd-
lös telefon när man säljer den.
Miljöbalken förordar eller föreskriver försiktig-
hetsprincipen som regel när man inte kan bevisa om
en produkt är ofarlig eller ej. Givetvis borde försik-
tighetsprincipen användas här. Jag vill ge en eloge till
TCO, som arbetat fram ett regelsystem för frivillig
provning och märkning, och beklaga att det för närva-
rande inte pågår något arbete med obligatoriskt
märkningssystem. Jag har en känsla av att detta ar-
bete ligger nere av marknadsskäl.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
Mobiltelefoner används allt längre ned i åldrarna
hos våra barn - liksom de trådlösa telefonerna i
hemmen. Denna ökande användning hos de unga
oroar oss. Vi vet att barns och ungdomars benvävnad
är tunnare än vuxnas och att hjärnvävnaden och
skallbenet inte har vuxit färdigt. Barn utsätts därige-
nom för större risker och riskerar att drabbas än värre
av eventuella skadeverkningar.
Rapporter har kommit som gör att försiktighet bör
iakttas. Forskare har i en studie visat att det kan fin-
nas risk för tumörer hos barn och unga vid använd-
ning av mobiltelefoner. Vänsterpartiet anser att det
bör övervägas ett införande av åtgärder av informa-
tionskaraktär för att minska användningen av mobil-
telefoner, särskilt bland barn och unga. Nu är det ju
tvärtom. Jag yrkar bifall till reservation 2.