Fru talman! Människan har alltid utsatts för strål-
ning - från rymden, solen, marken och naturligt ra-
dioaktiva ämnen i sin egen kropp.
Samtidigt har vi själva skapat vissa nya strål-
ningskällor. Ibland är de till nytta, som vid energipro-
duktion och inom medicinsk användning. Ibland är
strålningen en oönskad biprodukt som man vill mi-
nimera.
Strålning är något som skrämmer en del männi-
skor. Strålning är ibland osynlig och ljudlös. Den kan
skapa effekter som man ibland inte kan se, såsom
cancer. När man är rädd spelar inga fakta någon roll.
Tyvärr hänger sig vissa åt att spela på människors
rädsla - antingen man vill sälja lösnummer av sin
kvällstidning eller vinna politiska poäng.
I debatten kring mobiltelefoner och de basstatio-
ner och antenner som krävs för att mobilnäten ska
fungerar låter det ibland som om nästan ingen forsk-
ning pågår eller att forskningen i historien har varit
alltför knapp. Det är inte sant. Det har bedrivits
forskning om detta i flera decennier.
Det pågår ett omfattande internationellt och natio-
nellt arbete för att kartlägga de eventuella hälsorisker
som finns i samband med användning av t.ex. mobil-
telefoner. Den oro som finns bland allmänheten tas på
det allvar som krävs, enligt min mening.
Omfattande forskningsprogram ligger till grund
för de beslut som fattas kring de här frågorna här i
Sveriges riksdag och på internationella arenor som
EU. Det internationella expertorganet ICNIRP och
världshälsoorganisationen WHO sammanställer
forskningsstudier och ger ut riktlinjer och rekommen-
dationer. Riktlinjerna har sedan antagits av EU och
svenska Statens strålskyddsinstitut, SSI, som därefter
har utarbetat nationella rekommendationer.
Som jag har sagt så vilar de beslut som vi fattar
här i riksdagen på en solid grund av forskning. Ex-
empelvis kan jag nämna en mycket stor dansk under-
sökning från 2001 av cancerrisker vid användande av
mobiltelefoner. Mellan 1982 och 1995 undersöktes
425 000 användare och 3 391 cancerfall i Danmark.
Den studien visade ingen ökad risk i förhållande till
användningstid, ålder eller typ av telefon. Tillsam-
mans med denna studie finns mängder av andra studi-
er som visar på att mobiltelefoner och korrekt place-
rade bassstationer inte utgör någon hälsorisk.
Fru talman! Samtidigt vill jag medge att det finns
en del studier som visar på andra resultat. Men de är
fortfarande så pass få att de ännu inte kan anses ändra
uppfattningen. Man kan som Miljöpartiet och Väns-
terpartiet i en ohelig allians med Folkpartiet välja att
lyfta fram enstaka forskningsrapporter. Men vilket
samhälle skulle vi få om den lagstiftande församling-
en skulle byta hållning varje gång någon forskare lade
fram en rapport som stred mot den gängse uppfatt-
ningen? Tänk om vi skulle slå in med försiktighets-
principen så fort vi misstänker något! Vi i Sveriges
riksdag måste trots allt balansera mellan risk och
nytta i viktiga samhällsfrågor.
Senast vi behandlade frågor om denna s.k. icke
joniserande strålning var i samband med behandling-
en av betänkandet om svenska miljömål och delmålet
säker strålmiljö. Där uttryckte riksdagen enligt min
mening en väl balanserad hållning. Man skriver så
här: "Riskerna med elektromagnetiska fält skall kon-
tinuerligt kartläggas och nödvändiga åtgärder skall
vidtas i takt med att sådana eventuella risker identifie-
ras." Den meningen samt de skrivningar som finns i
detta betänkande som visar på en väl avvägd hållning
mellan de risker som kan finnas och de hårda krav på
forskningsunderlag, gränsvärden och provtagningar
som vi ställer räcker för mig här i dag. Jag kan stå
bakom detta betänkande och sova rätt gott om natten.
Jag yrkar bifall till majoritetens förslag och avslag
på motionerna.