Fru talman! Jag vill börja med att tacka miljö- och
jordbruksutskottet för en trevlig behandling av Miljö-
partiets motioner, men jag håller, av naturliga skäl
kanske, inte med i bedömningarna i avslagsyrkande-
na.
Vi hade ju ett liknande betänkande förra året med
ungefär samma motioner som i dag. Det är bara det
att ännu fler partier nu har tagit upp mina motioner,
och det är ju roligt. Jag skrev den första mobiltele-
fonmotionen under allmänna motionstiden 1994/95.
Den gången blev jag nästan utskrattad här i kamma-
ren när jag beskrev mina tankar om en fara med den
elektromagnetiska strålningen från alla de mobiltele-
foner som jag såg började säljas på marknaden.
Jag har ju tidigare arbetat som strålskyddsingenjör
med bl.a. lågdosstrålning. Då såg jag vilka skador den
strålningen medförde på lång sikt. Bl.a. var jag med
och drog fram radonet från början. Detta var anled-
ningen till att jag reagerade på den otroligt snabba
ökningen av antalet sålda abonnemang.
Fru talman! Mobiltelefoner har inneburit att bl.a.
olycksfallsarbete har kunnat underlättas. Antalet
sjöolyckor, speciellt med småbåtar, har kunnat mins-
ka på grund av att mobiltelefoner har funnits ombord.
Mobiltelefoner har inneburit en revolution för oss i
arbetslivet. Vi är alltid nåbara, på gott och ont. Det
kan vi se bl.a. här i riksdagen. Men vi kan ändå se att
en nyttighet kan inverka menligt på människors hälsa.
Mycket forskning om mobiltelefoner bedrivs nu
över hela världen och visar på olika effekter. Männi-
skor som använder telefonen i yrket eller ringer ofta
får ofta besvär med uppvärmning på och runt öronen,
vilket visar på att det är svårt att bortse från effekter.
Den största undersökningen som har gjorts är ba-
serad på 11 000 användare. Den visade på symtom
som trötthet, koncentrationsproblem och värme på
öronen. Vi vet nu att strålningen tränger så långt som
tre centimeter in i huvudet. Med en fortsatt intensiv
användning som finns det skäl att ställa frågor om
vad detta kommer att innebära i förlängningen.
I mitt arbete med radioaktiv strålning har jag fun-
nit att extremt låga nivåer av bestrålning inte visar
några följder under de första tio åren. I USA och
Ryssland blev befolkningen utsatt för sådan strålning.
Undersökningar efter 20 år visade på allvarliga ska-
dor, bl.a. i form av missbildade barn.
Fru talman! Barn är speciellt känsliga för mikro-
vågor. De absorberar mikrovågor 3,3 gånger mer än
en vuxen gör. Barns nervvävnad är inte färdigvuxen
och påverkas därför mer. Vår svenske forskare Len-
nart Hardell har med sin forskning visat att risken för
tumörer i huvudet ökar hos barn om de utsätts för
strålning av mikrovågor.
I Australien är man orolig för barns hälsa. Man
vill inte ha sändare till mobiltelefoner nära barndag-
hem. I England tillsattes den s.k. Stewartkommissio-
nen som vi hörde om nyss. Det är en oberoende ex-
pertpanel som sammanställer forskning. Regeringen
anslog 100 miljoner kronor. Den engelska regeringen
gick tillsammans med Stewartkommissionen ut och
rekommenderade allmänhet och föräldrar att inte låta
barn använda mobiltelefoner i onödan och att mobil-
telefontillverkarna inte skulle rikta sig till barn som
målgrupp.
Reklam och mobiltelefonprylar riktade till barn
och ungdomar översvämmar nu marknaden, tyvärr. I
England rekommenderas också att sändare för mo-
biltelefoner inte ska sättas upp nära skolor och dag-
hem. Det är ett ämne som är väldigt aktuellt också i
Sverige. Englands rekommendationer gäller barn
under 16 år. Varför kan inte Sverige tillåta sig att med
försiktighetsprincipen i åtanke göra likadant, Ingemar
Josefsson?
Fru talman! När jag första gången kom att tänka
på detta med en eventuell strålning från mobiltelefo-
ner jämförde jag det med faran från cigarettrökning.
Jag kom att tänka på de varningstexter som finns på
cigarettpaketen. Därför föreslog jag att varningstexter
som varnar för alltför flitigt användande skulle sättas
på mobiltelefoner. Det möttes med munterhet första
gången jag nämnde det.
Flera andra partier har nu också tagit upp detta i
sina motioner. Inte minst kan det gälla för barn, efter-
som de drabbas lättare än vuxna.
Gränsvärdena - de kallas för SAR, Specific Ab-
sorption Rate - är satta för en användning under två
minuter. Knappast någon pratar så kort tid i dag, och
det medför att SAR-värdena ökar i samhället.
Som vi hörde har TCO gjort ett väldigt bra arbete
med att märka mobiltelefoner med avseende på eko-
logi, ergonomi och strålning. TCO rekommenderar att
SAR-värdet bör sänkas till 0,8 watt per kilo som
gränsvärde, i stället för det gränsvärde Sverige har i
dag på 2 watt per kilo. I USA har man antagit detta
gränsvärde på 0,8 watt per kilo. Antar man det gräns-
värdet finns det många telefoner som inte klarar sig,
exempelvis har Siemens en modell som ligger på 2,64
i SAR-värde.
Jag har kämpat länge för att få de här SAR-
värdena officiella, och nu har det gått igenom på
frivillig väg. Då har jag nått mitt syfte, tycker jag.
Även forskare får ta del av bolagens siffror. Men
kunde det lagstiftas på området vore det bättre, så att
dessa siffror alltid kommer att redovisas.
USA har lagstiftat om detta, och EU ska rekom-
mendera att SAR-värdena offentliggörs. SAR är ju ett
tidsmedelvärde, som man säger. Det är grundat på
försök med kaniner som fick grumlade linser, men
det säger ingenting om nervpåverkan, påverkan på
blodkärl osv.
Fru talman! De tre lundaforskarna Salford, Brun
och Persson visade att dessa strålningsnivåer kan
öppna den s.k. blod-järn-barriären, som vi hörde om
tidigare. Det är också allvarligt. Det innebär att stora
proteiner kan släppas in i vävnaden, och det kan med-
föra att vi får Alzheimer eller MS så småningom.
I Göteborg har professor Hamnerius uppmätt
0,8 milliwatt per kvadratmeter vid basstationer. I
centrum är strålningen mycket högre, liksom här i
Stockholm och i alla tätorter. Den är mycket större
där än vad den är på landsbygden. Man har sett att
bakgrundsstrålningen i centrum utgörs till 36 % av
strålning från TV- och radiomaster, medan strålning
från basstationer och mobiltelefoner utgör 62 % av
bakgrundsstrålningen.
När det gäller masterna har Sverige ett väldigt
högt gränsvärde, 4 500 milliwatt per kvadratmeter
medan Schweiz har 40. Det är alltså en faktor på 100
däremellan, ja, ännu mer faktiskt. Belgien har gräns-
värdet 24 milliwatt per kvadratmeter. I en del av
Österrike har man 1 milliwatt per kvadratmeter.
Det höga gränsvärdet gör att kommunen inte kan
gå emot den som vill sätta upp en sådan här mast.
Men försiktighetsprincipen, människors oro och vissa
cancerfall som man har sett i närheten av master i
Europa gör att Sverige bör överväga att sänka gräns-
värdena.
Jag har också tagit upp den höga strålningen från
mobiltelefoner i bilar. Jag vill hänvisa till den höga
elektromagnetiska strålning från utrustningen som
nyligen har konstaterats i Volvo S80-bilar. Om man i
tillägg till den strålningen också talar i mobiltelefon i
framsätet i en personbil kan man uppmäta så höga
värden som 100 millivolt per meter i fältstyrka, fem
centimeter från antennen. Det finns ett företag som
har gjort sådana mätningar under flera år. Man har
mätt i alla möjliga bilmodeller, och det var innan S80
med sina höga strålningsvärden fanns med i bilden.
Man sitter liksom i en Faradays bur och samlar in den
här strålningen, det elektromagnetiska fältet.
Man säger även i betänkandet att man inte går
över gränsvärdet, men det gör man, för vi har ett
gränsvärde på 41 millivolt per meter i fältstyrka. Här
uppvisades värden på 100 millivolt per meter. Om
man tänker sig för kanske man sätter upp en antenn
utanpå bilen, och då för man ut en hel del av strål-
ningen och får ner styrkan väldigt betydligt. Det har
jag föreslagit bl.a. i min motion.
Jag vill säga att jag ofta har tyckt att vi här befin-
ner oss i ett gigantiskt experiment, precis som i en
mikrovågsugn. Vi får ju väldigt mycket strålning från
radio- och TV-satelliter, de digitala sändningarna osv.
Vi kan titta på vad detta innebär så småningom. Nå-
gonting påverkas vi människor av.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servationerna 1, 2 och 6 i betänkandet.