Fru talman! Det är i stort sett bara ett år sedan vi
hade ungefär samma motioner att behandla här i
kammaren. Vi behandlade ett betänkande om just de
här frågorna i mars förra året. Det gör att jag inte vill
uppta tiden mer än nödvändigt, för då diskuterade vi
igenom det väldigt ordentligt.
I utskottets beredning av ärendet har vi också haft
Statens strålskyddsinspektion hos oss för en redovis-
ning, och vi har ställt de frågor som motionärerna har
haft. Vi i majoriteten tycker att vi har fått fullgoda
svar och att vi i varje fall i dagsläget kan yrka avslag
på motionerna.
När man läser motionerna skulle man ibland kun-
na få uppfattningen att detta är en ny fråga och att den
därför är så osäker. Men det är det är faktiskt ingen
ny fråga. Strålning har man forskat om rätt så länge.
Den internationella strålskyddskommissionen, vars
rekommendationer ligger till grund för lagar och
föreskrifter om strålning världen över, bildades i
Stockholm redan 1928, och Sverige fick sin första
strålskyddslag 1941. Sedan dess har all användning
av strålkällor i landet varit föremål för tillsyn av en
särskild strålskyddsmyndighet som 1965 fick namnet
Statens strålskyddsinstitut. Det är inget nytt utan vi
har jobbat med det här under väldigt lång tid.
Jag vill också säga att vi har redovisat - det redo-
gjorde jag för i förra debatten - de miljömål som vi
har lagt fast i riksdagen. Där har också strålningen
tagits upp. Bland både miljömål och delmål redovisar
vi vad vi vill från riksdagens sida.
Budgeten har regeringen förstärkt med 0,6 miljo-
ner för myndighetens miljöansvar och 6 miljoner
kronor för arbete med åtgärder som syftar till att
uppnå miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö. Med detta
vill jag alltså ha sagt att vi tror att detta är någonting
som man ska satsa på, och vi satsar på det för att
kunna följa frågan ordentligt.
Till sist vill jag också säga att forskningspolitiken
numera behandlas i intervall om tre år. När vi år 2000
antog förslaget till forskning och redovisade förnyel-
sen tog vi bland de åtta prioriterade forskningsområ-
dena med miljö och hållbar utveckling. Där återfinns
forskning om strålning såväl inom avsnittet folkhälsa
som inom miljöforskningen. Så det är inte ett bort-
glömt område på något sätt.
Sedan vill jag fullfölja en tankegång som Barbro
Feltzing hade om varningar på cigarettpaket. Jag
håller med om att man kan göra så. Men den diskus-
sion vi har fått om t.ex. snus visar också risken med
detta. Man ställer väldiga krav på att det ska kunna
bevisas att det är på det här sättet. Om man ställer
samma krav som man har för cigaretter på just mo-
biltelefoner och liknande skulle de med all sannolik-
het icke få några varningstexter, med den kunskap
som vi har för närvarande. Därför kanske det exemp-
let haltar. Det leder säkert inte till det som Barbro
Feltzing har tänkt sig.
När det gäller trådlösa telefoner har man för yr-
kesarbetare en faktor 10, alltså tio gånger högre än
riskgränsen, och för allmänheten har man satt den
delen till faktor 50, alltså risk i förhållande till det
gränsvärde man har satt. För basstationerna har man
satt en faktor 100 för att klara den här biten. När man
sätter de här faktorerna utgår man enligt den rapport
vi fick i utskottet från särskilt utsatta grupper som
barn och andra som kan vara speciellt känsliga.
Med de utgångspunkterna och med de redovis-
ningar som utskottet har fått vill jag yrka bifall till
utskottets förslag.