Fru talman! Jag högaktar Ingemar Josefsson för
detta. Jag vet att Ingemar Josefsson tänker mycket på
de här frågorna. Det tror jag säkert. Ändå vill jag
försöka få fram det som jag tycker är viktigt. Att man
tillfört pengar var ju bra.
Men i betänkandet står det om de internationella
riktlinjer som ICNIRP har tagit fram och som vi går
efter. Man har säkerhetsmarginaler mellan faktor 10
för yrkesverksamma och faktor 50 för allmänheten.
Det står att det innebär ett skydd mot alla identifiera-
de faror med radiofrekventa fält och energier. Jag
tycker att det är lite farligt att man säger att det inne-
bär ett skydd. Det kan aldrig ett gränsvärde vara. Man
vet inte vad som kan hända. Man har ett gränsvärde
att följa och försöka komma under. Jag tycker att det
här är lite farligt, och jag vill höra vad Ingemar Jo-
sefsson säger om det.
Jag vill också fråga en annan sak. Det var det jag
tog upp i mitt anförande, varför man i Sverige inte
kan tillåta sig att med försiktighetsprincipen i åtanke
göra så som England har gjort och i alla fall försöka
med en rekommendation. Människor är oroliga nu.
Jag var bl.a. i Trollhättan där man ska sätta upp en
mobiltelefonmast på en skola. Folk är oroliga. Det är
självklart. Visserligen är strålningen från basstatio-
nerna inte alls lika hög som från mobiltelefonerna,
men från basstationerna kan man aldrig fly. De finns
där hela tiden. Med en mobiltelefon väljer man själv
att sätta strålningskällan till örat. Med utgångspunkt i
försiktighetsprincipen kanske man kunde gå ut och
göra någon liten rekommendation från regeringens
sida.