Fru talman! Uppläggningen av de här debatterna
innebär att man blir påmind om sin litenhet allt
oftare.
Gudrun Schyman var i sitt huvudinlägg förut inne
på det här med bistånd. Jag delar i hög grad hennes
uppfattning om att det behövs biståndsinsatser. Inte
minst i Östeuropa behövs det nu insatser. Om jag
vore i Gudrun Schymans kläder, skulle jag dock
något fundera på varför det behövs biståndsinsatser
i länder som har haft förmånen att under 40 år, i
vissa fall 70 år, ha kommunistiskt styre. Jag tror att
denna tankeverksamhet skulle vara nyttig för
Gudrun Schyman att ägna sig åt.
Ian Wachtmeister ställer en rad frågor som tiden
inte medger att jag eller någon annan svarar på. Låt
mig säga att självklart kommer det då och då ett
uttalande från Ian Wachtmeister som många
människor kan instämma i. Men det grundläggande
felet med Wachtmeister och hans parti är de
värderingar som styr dem.
Skälet till att Ny demokrati finns här i riksdagen är
främlingsfientligheten. Det är ideologin, det är
själen hos Ny demokrati, och det är det som gör att
vi tycker så illa om Ny demokrati.
Ni har ägnat denna sommar åt att åka runt i
landet -- jag tror det var 66 platser Ian
Wachtmeister nämnde -- och på varje ställe berätta
vandringshistorier om invandrare utan att ha
kontrollerat bakgrunden. De som har kontrollerat
bakgrunden har i regel upptäckt att det ni säger är
helt fel. Ni har dessutom gjort sken av att det ni har
berättat har varit typiskt för olika
invandrargrupper, t.ex. muslimer.
Det är detta att ni ägnar er åt denna typ av
verksamhet som jag tycker är så oerhört oroande i
ett läge när vi förvisso har många problem med
invandring och kulturkrockar och annat och skulle
behöva ägna oss åt något mera konstruktivt än den
rent destruktiva verksamhet som Ian Wachtmeister
håller på med.
Dessutom skyller ni problemen t.ex. i svensk
ekonomi på invandrarna. Det är tongångar som jag
tycker att man får gå tillbaka till 30-talets Tyskland
och andra ställen för att hitta, vilket jag tycker är
utomordentligt allvarligt.
Om det är någon som man skulle vilja beröva det
permanenta uppehållstillståndet, så tycker jag att
det är Ian Wachtmeister. Men tyvärr finns det väl
inga lagliga möjligheter till det.
Ingvar Carlsson tog upp socialförsäkringarna i sitt
första inlägg. Låt mig säga att vi är överens om --
och har konstaterat det många gånger -- att
inkomsttryggheten är ett viktigt inslag i
försäkringssystemet, och det skall vi slå vakt om.
Men det är också nödvändigt, om vi skall kunna
klara statsfinanserna och trygga försäkringarna
långsiktigt, att vi är beredda att ompröva en del
regler i försäkringarna som har gjort att de i
praktiken har urholkats.
Vi har tillsammans varit med och fattat beslut om
en del saker, t.ex. förändringar i sjukförsäkringen,
införande av karensdag och arbetsgivaransvar. Men
det jag frågar, och jag måste upprepa den frågan,
är vad Ingvar Carlsson menar när han i den ena
intervjun efter den andra och, som jag sade, senast
i den stora intervjun i Veckans Affärer säger att
man från socialdemokratisk sida är inställd på att
ompröva ersättningsnivåer i försäkringssystemet --
det finns för övrigt socialdemokratiska
partimotioner där samma sak framförs -- samtidigt
som man säger nej till en rad förändringar som
regeringen har föreslagit, i
arbetsskadeförsäkringen i första hand men även en
del andra saker. Det som återstår efter era nej är
ju sänkta pensioner, det är ytterligare sänkningar i
sjukförsäkringen eller det är möjligen
familjestödet.
Jag tycker att Ingvar Carlsson på denna punkt
kunde ge ett konkret besked. Jag säger inte att
Ingvar Carlsson nödvändigtvis skall upplysa om vad
Socialdemokraterna kommer att genomföra, men
när han säger att Socialdemokraterna kan tänka sig
sänkt ersättning, vad är det för någonting som då
ligger i föreställningsvärlden? Vad finns i lådan med
olika förslag som ni ändå så småningom måste ta
ställning till?
Sedan till frågan om riskkapital för småföretag.
Ingvar Carlsson gjorde ett inlägg på temat att vi
bara ville gynna aktieägare. Det är självklart inte
fallet. Om det vore den enda effekten, skulle vi
avstå från åtgärden. Men vi vet att det behövs ökat
riskkapital, framför allt i de mindre företagen, och
vi tror att avskaffande av dubbelbeskattningen är
en av flera lämpliga åtgärder för att åstadkomma
detta.
Också ni inser ju att det här är ett problem. Ni har
själva föreslagit att man skall ta 10 miljarder av
pengar från AP-fonderna och satsa som riskkapital
i småföretag. Med Ingvar Carlssons retorik skulle
jag kunna fråga: Varför satsar ni inte det på gamla,
sjuka och handikappade i stället, som behöver
pengarna? Självklart därför att ni inser att för de
gamlas, för de handikappades, för barnens och alla
andras skull behöver vi expanderande småföretag
och att de behöver riskkapital för att kunna
expandera.
Så till arbetsrätten. Nej, jag har inga som helst
problem med mitt tal på TCO-kongressen, för det
jag sade till TCO:arna var att jag tyckte att
arbetsrättskommittén hade gått för långt när den
föreslog både ändrade turordningskretsar och en
undantagskvot på 20 procent. Samtidigt sade jag till
TCO:arna att jag tycker att de går för långt i
kritiken när de inte är beredda att på något sätt
lyssna på småföretagarna och deras problem.
Samma kritik riktar jag nu mot
Socialdemokraterna. Göran Persson har försökt
lyssna på småföretagare. Han säger i intervjun i
Veckans Affärer i maj: ''Att t.ex. låta småföretagen
undanta en eller två personer från
turordningsreglerna är inte särskilt dramatiskt.''
Samma förslag kritiseras i dag i mycket hårda
ordalag av Ingvar Carlsson, som säger att det här
kommer att gå ut över unga kvinnor som har små
barn, de äldre anställda, människor som har
problem med hälsan eller har handikapp.
Om igen, Ingvar Carlsson: Det är självklart inte
detta som är syftet, utan det är att vi skall få fler
jobb också för de grupper som Ingvar Carlsson
nämner. Och det som var en insikt hos Göran
Persson i maj kan väl inte vara någonting så oerhört
förhatligt som det låter när man hör på Ingvar
Carlsson i dag.
(Applåder).