Fru talman! Ingvar Carlsson känner jag ju som en
hygglig person, så jag kan väl starkt understryka att
jag önskar inte honom en årslång
socialdemokratisk partikongress. Det kan räcka
med någon vecka. Ibland tror jag nämligen att
Ingvar Carlsson säger saker som han måste säga
med utgångspunkt i sitt parti, när han borde veta
bättre.
Det finns kanske anledning att påminna något om
den verklighet som vi alla vet att Ingvar Carlsson
känner. Ta vad som hände för tre och ett halvt år
sedan! Den socialdemokratiska regeringen avgick.
Stoppaket: prisstopp, lönestopp, strejkstopp. Egna
finansministern avgick.
Om nu verkligheten var så desperat för tre och ett
halvt år sedan, hur skulle vi då på hälften av den
tiden kunna reparera allt? Socialdemokraternas
egen finansminister gav upp, som sagt. Den nye
började före valet tala om vändpunkten i
konjunkturen. Det kom ingen vändpunkt.
Först blev konjunkturen i vår omvärld betydligt
sämre. Återigen: Detta är verkligheten.
Lågkonjunkturen finns kvar fortfarande, två år
efter valet.
Som jag påminde om i mitt förra inlägg var ni själva
med och tog bort valutaregleringen. Men ni visste
uppenbarligen inte vad ni gjorde. Konsekvenserna
av detta, rörligheten för kapitalet -- vad har ni
själva för recept i det fallet? Vi har ju fått en lektion
med åskådningsexempel förra hösten, då också
Ingvar Carlsson var med och lärde sig.
När vi håller tillbaka utgifterna anklagas vi för att
vara orättvisa. Ni glömmer då, eller bortser från
den verklighet som vi har att betala för: den höga
arbetslösheten och den exceptionella
flyktingsituationen, som tillsammans intecknar
omkring två tredjedelar av de budgetförstärkningar
vi har åstadkommit så här långt.
Ingen tidigare regering har satsat så mycket av
allmänna medel i kampen mot arbetslösheten som
denna regering. Ingen tidigare regering, i varje fall
inte sedan andra världskriget, har satsat så mycket
för att försöka möta de enorma flyktingproblemen.
Frågan kommer osökt: Är detta svaga eller starka
grupper? Jag tycker att det är svaga grupper, de
som är arbetslösa, de som flyr för sitt liv. Kan det
vara fel fördelningspolitik att försöka hjälpa dem
efter förmåga?
Socialdemokraterna vill stimulera ekonomin
genom att öka konsumtionen, detta utan garantier
för att dessa tiotals miljarder ger nya investeringar i
produktion. De kan lika gärna gå till sparande, med
dagens höga sparbenägenhet. Vi vill skapa bättre
konkurrensvillkor för produktionen, främst i de
mindre och medelstora företagen. Detta är en
vattendelare.
Jag vill gärna upprepa mina frågor. Är det fel,
Ingvar Carlsson? Varför skall vi stimulera det
kapital som vi har arbetat ihop i Sverige att lämna
landet? Det har även den norska
arbeiderpartiregeringen insett, att
dubbelbeskattning kanske inte var någon succé. De
har avskaffat den. Vi har krävt det långt före valet,
så det kan inte vara någon nyhet. Vi vill att det skall
finansieras. Det har vi krävt. Det görs också. Det
blir skärpningar när det gäller arbetsgivaravgifter
och utlandstraktamenten. Vad har ni för alternativ?
Ni påstår alltid i svepande ordalag att vi för en
orättvis politik, och så riktar ni er till Centern, till
Folkpartiet och till kds. Det hade varit mer
trovärdigt om kritiken hade kommit från ett parti
som fört en rättvis politik under 80-talet. Nu
tvingades vi i en av de första finansplanerna
redovisa att klyftorna hade ökat under hela 80-
talet. Det gör inte saken bättre i dag. Det handlar
om frågor där vi har drivit på, sådant som vi inte
lyckades få igenom under er tid i regeringsställning.
Det hade bara krävts att ni hade ställt upp, så hade
det ordnat sig. En sänkning av matmomsen fick ni
aldrig genomföra. Det genomförde den här
regeringen.
Det är den här regeringen som tillfälligt har
eliminerat reallöneskyddet på 2 %, det som ni
införde i och med skattereformen. Vi har ingen
reallöneökning, och det innebär en skattesänkning
för dem som tjänar mest. Riksdagsmajoriteten har
tagit bort grundavdraget för höginkomsttagare. Jag
förnekar inte att Centern i det fallet har bidragit
aktivt. Ni införde även detta. Det som jag hänvisar
till nu är inte tillräckligt, men det är tvärtemot er
politik. Ni ökade klyftorna. Vi försöker minska
dem genom att ändra era politiska beslut från förra
valperioden.
Jag förstår inte riktigt vad det är för sorts kritik
Ingvar Carlsson egentligen riktar mot oss.
Dessutom vill jag säga att jag inte tillhör de stora
kapitalägarna. Mina tio Fermenta-aktier kan nog
även Gudrun Schyman acceptera.
(Applåder)