Fru talman! Låt mig inledningsvis börja i en annan
ände än den debatten hittills har förts i. De senaste
åren, och de senaste veckorna, har vi i
blixtbelysning fått se vilket samhällsmoras som
diktaturer i upplösning lämnar efter sig, tydligare
åskådliggjort än någon gång efter andra
världskriget. Människor och natur har förötts.
Människovärdet fortsätter att förtrampas långt
efter det att diktaturerna har fallit. Gamla
oförrätter och etniska motsättningar kommer upp
till ytan.
Att erövra människovärdet åter, att bygga
demokratin, tar tid. De av diktaturen deformerade
människorna kan inte snabbt bli demokrater. Det
är en viktig påminnelse också för oss. Demokratin
som styrelseform måste ständigt erövras och
försvaras i varje ny generation.
Alla människors lika rätt och värde är inte
självklara ens för alla här i Sverige. När omvärldens
konvulsioner når våra egna gränser testas vi.
Eftersom vi inte kan göra allt för alla krävs en
omorientering av politiken. Mer måste göras i
internationell samverkan, av internationell
solidaritet i nationella kris- och krigsområden. Så
måste vi motverka en ohanterlig situation här
hemma, när flyktingströmmarna väller fram.
Sveriges flyktingpolitik måste vara både generös
och kontrollerad. Detta har sin grund i en
förändrad verklighet, inte i förändrade värderingar.
Vår solidaritet har aldrig varit begränsad till fattiga
fjärran länder och folk i tredje världen. Katastrofer
är katastrofer varhelst de äger rum. Det är heller
ingen förändring av vår utrikes- och
säkerhetspolitiska hållning att sända väpnad trupp
på FN-uppdrag i vår egen världsdel. Det är direkt
vilseledande att göra det till ett avsteg från vår
traditionella och aktiva säkerhetspolitik.
Enligt Centerns uppfattning gäller alltfort
''alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig''
när vi själva riskerar att bli indragna i en militär
konflikt. Denna hållning är ingen hämsko på
medverkan i fredsbevarande operationer i FN:s
regi. Denna aktiva utrikes- och säkerhetspolitik är
heller inget skäl för att nedvärdera alliansfrihetens
värde, tvärtom.
Lika uppenbar är slutsatsen att det krävs mer av
internationellt samarbete mellan folk och stater.
Det är så freden kan stärkas och demokratin
utvecklas, resurserna fördelas rättvisare och
globala miljöproblem angripas. I det
sammanhanget är Jacques Delors tankegångar
kring en breddning av den europeiska
gemenskapen välkomna.
Ökat internationellt samarbete minskar inte vårt
ansvar för våra nationella angelägenheter. Men det
ökar våra möjligheter att hantera internationella
problem tillsammans med andra stater. Vårt
nationella ansvar är bl.a. att motverka sådan
misshushållning att detta i sig leder till svaghet och
ökat internationellt beroende. Den lektion vi fått
efter valutaavregleringen är ett bra exempel.
Ekonomiska obalanser straffar sig omedelbart i en
värld med blixtsnabba kapitalströmmar. Genom att
inte rätta mun efter matsäcken här hemma skickar
vi med berått mod i väg kapital som intjänats här
till investeringar i andra länder. Det minskar
jobben här hemma. Att göra sig långsiktigt
beroende av internationella långivare innebär
export av nationellt självbestämmande.
Ekonomisk balans är därför det främsta värnet mot
det internationella kapitalets härjningar och det
nationella kapitalets bristande lojalitet mot den
egna nationen.
Därför tvingas vi också vidta åtgärder som
attraherar kapitalet, trots att detta inte är särskilt
smakligt ur fördelningspolitisk rättvisesynpunkt.
Det vore bra om socialdemokraterna någon gång
erkände detta problem. Det var ju ni som ''drog
tappen ur tunnan'' när valutaregleringen
avskaffades. För att klara av att hålla de
konkurrensutsatta jobben kvar i Sverige krävs
nämligen denna insikt.
Dessutom gäller det att i rådande
arbetsmarknadspolitiska läge begränsa följderna av
arbetslösheten, grundad i 80-talspolitiken med sitt
släptåg av obalanser samt på grund av den
internationella lågkonjunkturen.
Den allmänna obligatoriska
arbetslöshetsförsäkring som vi nu arbetar fram är
en 20 år gammal centeridé. Det var Thorbjörn
Fälldin som först tog fram förslaget i en statlig
utredning. Alla som tillhör arbetsmarknaden skall
vara med. Egna avgifter och arbetsgivaravgifter
skall motsvaras av förmåner. Men underskottet i
arbetsmarknadsfonden måste täckas framöver. Det
är allas vår skyldighet att bidra till detta.
Så sent som i går kom positiva besked om industrins
läge från Konjunkturinstitutet. Det är väl det som
Ingvar Carlsson aviserade som ljuspunkter.
Tjänsteföretagen bedömer att botten är nådd och
att det nu börjar gå uppåt, småföretagen i
Stockholmsområdet ser positivt på framtiden --
detta som aktuella exempel.
Regeringen har vidtagit en rad åtgärder, och ännu
fler kommer, för att förbättra för företagandet,
med sänkta skatter, främst för de mindre företagen
och egenföretagarna. Det är nämligen så att ett
decentraliserat näringsliv är starkt.
Förenklingar i arbetsrätten kommer. För Centern
är det självklart att regeringen satsar rekordbelopp
på utbildning, ungdomspraktik, tillfälliga jobb och
ALU-åtgärder så länge det behövs innan den
ordinarie arbetsmarknaden har frisknat till, liksom
miljarder i vägar och järnvägar.
Barn och ungdom är vår framtid. Därför är
familjepolitiken så viktig. Barnfamiljerna får nu
ökade möjligheter att välja barnomsorg när
vårdnadsbidraget förverkligas. Det sker 30 år efter
det att det första förslaget från Centerpartiet
väcktes i den frågan. Då behandlas alla barn
äntligen lika av samhället. Makten decentraliseras
till familjerna.
Centern har framgångsrikt lyckats få gehör för
olika skattenivåer för olika varor och tjänster i
mervärdesskattesystemet. Det är lätt att glömma
hur stark blockeringen var i fråga om en absolut
enhetlig mervärdesskatt. Det livsnödvändiga skall
beskattas mindre än annan konsumtion. Det är
fördelningspolitiskt rättvist. Därför har vi
medverkat till att sänka skatten på inte minst maten
och persontransporterna.
Miljön handlar om överlevnad. Ansvaret för vad vi
själva gör måste vi själva bära. Miljöskulden får
inte öka. Löntagarfonderna avskaffas, vilket
bereder väg för en storsatsning på miljöforskning
under minst en 10-årsperiod. Miljöskatter har
höjts. Miljöfaran bly är på väg ut, försäljningen av
blyad bensin minskar drastiskt. Bara genom de
åtgärder som vidtogs av riksdagen för inte så länge
sedan har den blyade bensinen som andel av totalen
minskat från 20 % vid årsskiftet till 7 % i dag. Det
visar hur effektiva ekonomiska styrmedel kan vara.
Det här borde ha gjorts för mycket länge sedan.
Barnen i storstäderna -- alla de som så att säga finns
i avgasrörsnivå -- kan därmed leva tryggare.
Kretsloppsidéerna får genomslag -- systemskiftet
har påbörjats. Jag vill särskilt betona hur viktigt det
är att vi fortsätter arbetet för att få in mer av det
förnybara i alla våra system. Där har jordbruket en
viktig roll som producent av både mat av hög
kvalitet och förnybara energiråvaror samt som
garant för öppna landskap.
Centern ger svenska folket klart besked: Vi skall
medverka till att denna generation betalar notan
för överuttag av resurser, ekonomiska och
ekologiska. Det är bedrägeri mot framtiden, mot
dagens unga, att ge sken av att det finns en politik
som inget kostar, som inte drabbar någon och som
löser alla problem. Folkets dom över den som
torgför det falska budskapet kommer att bli hård.
För Centerpartiet är det självklart att ta ansvar i en
besvärlig situation. Det gäller ekonomin och
jobben, det gäller miljön och människors trygghet
i vardagen.
Det krävs rättvisa och solidaritet när statens
finanser saneras. Grundtrygghet är ledstjärnan --
grundtrygghet förenar behovet av förnyelse med
generell välfärd. Grundtryggheten skall omfatta
alla. Inte minst vår äldre generation har rätt till
trygghet; ekonomiskt genom höjd grundpension, i
vård och i omsorg. Centern medverkade aktivt till
att mer resurser tilldelas kommunerna -- 4,2
miljarder för 1994 i samband med att skattetaket
hävs.
Alla borde inse att det goda samhället inte skapas
vare sig genom en nedrustning av välfärdsstaten
eller genom en återgång till det gamla, med nya lån
till nya utgifter.
Valet 1994 blir ett val för hela 90-talet. Det blir ett
val mellan en politik för framtiden, med uthållig
tillväxt för uthålliga jobb, för ett
kretsloppssamhälle med miljöansvar, för generell
välfärd med grundtrygghet för alla och för
decentralisering och utveckling i hela Sverige. Det
blir ett val mellan den politiken och en politik som
saknar dessa viktiga utgångspunkter.
(Applåder)