Fru talman! Jag skall be att få svara på det Ingvar
Carlsson tog upp i sitt första anförande när han
talade om kds och löftena till åldringsvård och
åldringsomsorg. Det är helt rätt att vi lovade att
göra allt vad vi kunde för att se till att det finns
tillräckliga resurser för åldringsvård och
åldringssjukvård. Vi hade bl.a. den idén att man ur
löntagarfonderna, som vi har varit emot, skulle
kunna ta ett visst kapital och satsa för att bli av med
en del flaskhalsar och lösa upp en del knutar som vi
menar fanns och finns inom vården. Vi vann inte
gehör för den ståndpunkten. Vi vann däremot
gehör för önskemålet att tillsätta en utredning för
att ta reda på hur det egentligen förhåller sig med
resursbehovet inom vården. Där fick vi gehör. Som
Ingvar Carlsson väl vet kommer vi att få se
resultatet av den utredningen inom kort.
Sedan kan jag kanske hålla med om att det var en
smula aningslöst av oss att inbilla oss att ekonomin
inte var så skraltig som det sedan har visat sig att
den var. Vi borde naturligtvis ha begripit att
ekonomin skulle vara sämre, med en regering
under Ingvar Carlsson där finansministern ger sig i
väg därför att han inte tror på politiken, och där
statsråd går ut och gråter i kulissen, och det talas
om en vändpunkt som inte infinner sig -- den infann
sig, men det var inte i ekonomin utan utifrån
finansministerposten. Vi borde kanske ha begripit
att ekonomin skulle vara sämre, med ett sådant
ledarskap. Det talades ju om politiskt ledarskap här
tidigare.
Jag kan försäkra Ingvar Carlsson och alla övriga här
i kammaren och alla som lyssnar, att vi har som vår
ärliga vilja och mening att göra vårt yttersta för att
se till att våra äldre inte kommer i kläm. Att
ekonomin är skraltig kan vi naturligtvis ta ett ansvar
för, trots att vi inte fanns med på den tiden då
Ingvar Carlsson styrde och ställde. Vi fanns inte
med i regeringen och inte heller i riksdagen.
Låt mig också säga någonting om flyktingpolitiken.
Här har Wachtmeister härjat verbalt och varit
irriterad över att ordet rasist tydligen har
förekommit, riktat mot honom. I dag kan TT
berätta att Anne Rhenman också tycker att
Vivianne Franzén uttalar sig omdömeslöst om
flyktingfrågan. Hon säger: I mina ögon är hon
rasist. Dessa påståenden kommer från de egna
leden. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi
försöker ta oss an denna problematik konstruktivt
och inte kastar beskyllningar mot varandra. Men
det är klart att det i somras, Ian Wachtmeister,
förekom uttalanden, exempelvis om att Sveriges
skolbarn snart skulle behöva falla på knä vända mot
Mekka osv. Sådant skapar odiskutabelt förvillelse
och uppvigling.
Det är intressant, detta med flyktingpolitiken. Så
länge man kan tala om flyktingarna som ett
kollektiv, något anonymt, då kan man tydligen få
en viss uppslutning när det gäller att vara hård och
tuff i sin attityd. Men när folk blir bekanta med en
flykting, när flyktingen får ett ansikte, då ''drösar''
det in brev från folk som kräver att vi skall se till att
de får stanna och inte begriper hur människor kan
utvisas. Då har man blivit bekant. Då har det
uppstått en vänskap. Då känner man gemenskap.
Vi måste vara så pass ärliga att vi ser varför
människor flyr, varför de ger sig i väg. Jag kan säga
att jag tycker att det är svårt och tufft att se att vi
utvisar så många som vi gör. Gamla, orkeslösa skall
ge sig i väg, från något som de trodde och hoppades
skulle vara en någorlunda trygg tillvaro. Därför
lämnade de gård och grund, sålde vad de hade och
ägde. Låt oss se på detta genom mänskliga,
solidariska glasögon. Det är synd om många
medmänniskor. Vi har resurser och möjligheter att
hjälpa till. Jag tror dessutom att det är mentalt
hälsosamt för oss att få hjälpa till.
Fru talman! Vi satsar dessutom rejält på att hjälpa
så många som möjligt att stanna i sin hemmaregion.
Helt nyligen fattade regeringen beslut om att bygga
enkla bostäder nere i det forna Jugoslavien och att
täta tak inför vintern på sönderbombade hus, så att
människor inte skall behöva frysa ihjäl.
Fru talman! Jag tycker att vi skall ha en varm och
omtänksam ton när vi talar om människor i nöd och
inte tala om dem som om de vore pjäser som man
kan flytta fram och tillbaka hur som helst. Tillvaron
i vårt land, tonen mellan politiker och partier i vårt
land skulle också bli mjukare om vi såg på
flyktingar och invandrare med litet mer värme.
(Applåder)