Fru talman! Det som inträffat i Ryssland är tragiskt
och oroande. Fascister och gammelkommunister
tvingade president Jeltsin att möta våld med våld.
Människoliv har gått till spillo. Den sköra
demokratin har utsatts för allvarliga påfrestningar.
De allra flesta av oss känner lättnad över att
kuppmakarna misslyckats. Men vi inser att
president Jeltsin och demokratianhängarna nu har
en ännu svårare uppgift. Demokratin måste inte
bara verka med hjälp av allmänna val, utan också
kunna lösa de djupa ekonomiska och sociala
problemen som finns i Ryssland för att befästa sin
legitimitet.
Rysslands öde ligger i det ryska folkets händer, men
omvärlden bör känna sitt ansvar för att stödja
demokratin i de tidigare kommunistländerna.
Också för svensk del kan vi dra vissa slutsatser:
Krisen i Ryssland har än en gång visat att Sverige
måste bedriva en fast och konsekvent
utrikespolitik. Vi kan inte överge en
säkerhetspolitisk position utan att i nationellt
samförstånd ha etablerat en ny.
Säkerhetspolitikens trovärdighet står och faller
med det ansvar, den fasthet och den uthållighet som
i decennier kännetecknat den svenska linjen.
Fru talman! Sverige saknar politiskt ledarskap.
Den svenska ekonomin driver vind för våg. Det
skriver fondkommissionärsfirman Alfred Berg i sitt
senaste nyhetsbrev. Det är marknadens bedömning
av tillståndet i landet, efter två år med regeringen
Bildt.
Om en liten stund kommer fyra företrädare för
denna regering, i ett 45 minuter långt högtidstal, att
prisa den egna politiken och skylla alla problem på
socialdemokraterna.
Med regeringens uppläggning blir det tyvärr inte
många tillfällen till debatt här i dag. Därför vill jag
att ni som lyssnar skall fundera lite extra på vad de
ord som kommer att användas här i dag egentligen
betyder.
Carl Bildt kommer att tala om ''ljuspunkter'' i
ekonomin. Då menar han att exportindustrin går
bra på grund av att kronan tappat 25--30 % av sitt
värde. Det som statsministern för ett år sedan
kallade ''ett misslyckande'' är i dag regeringens
enda tillgång.
Men det är ingen ljuspunkt för dem som är
arbetslösa. Företagen utnyttjar den låga
kronkursen till att höja sina vinster, inte främst till
att öka marknadsandelarna och därmed
sysselsättningen. Det visar uppgifter från
Exportrådet.
Det är heller ingen ljuspunkt för alla de företag som
är beroende av hemmamarknaden.
Det är i dessa små- och medelstora företag som de
nya jobben måste växa fram. De drabbas nu hårt av
regeringens ensidiga åtstramning. Det visar 30 000
företagskonkurser de senaste åren.
Olof Johansson kommer förmodligen att hävda att
kronan föll därför att vi socialdemokrater hade
kongress för två veckor sedan.
Men, Olof Johansson, kronan har fallit stadigt i ett
år nu. Så långa kongresser har inte vi
socialdemokrater.
Däremot har vi under hela den perioden haft en
borgerlig regering som låtit den svenska ekonomin
driva vind för våg, en regering som tappat
kontrollen över både budgetunderskott och
arbetslöshet.
Carl Bildt kommer säkert att säga att han och
regeringen skall göra Sverige till en tillväxt- och
företagarnation. Det sade han hösten 1991, det
sade han förra hösten och det kommer han att säga
nu för tredje året i rad.
Men för tredje året i rad minskar tillväxten.
Regeringsföreträdarna kommer också att säga att
arbetsrättslagstiftningen måste göras smidigare.
Det betyder att företagen får lättare att sparka folk.
Vilka vill företagen bli av med? Vi ser redan
tendenserna.
Det är unga kvinnor som har små barn. Det är äldre
anställda, som skulle behöva lära nytt och
utvecklas. Det är människor som har problem med
hälsan eller har ett handikapp.
Det regeringen egentligen vill är att minska
inflytandet för löntagarna och öka arbetsgivarnas
makt.
Jag var litet nyfiken på om statsministern i årets
regeringsförklaring skulle ha mage att upprepa det
moderata vallöftet om sänkta skatter och att det
måste löna sig att arbeta.
Riksrevisionsverket har ju visat att regeringen höjt
inkomstskatten för alla. Så fick vi beskedet: Det
lönar sig mindre att arbeta i moderaternas Sverige
än tidigare.
Mest har regeringen höjt skatten för dem som har
låg lön. De har fått en skattehöjning som är dubbelt
så stor som höginkomsttagarnas.
För att få sänkt skatt i moderaternas Sverige måste
man ha en stor förmögenhet, eller en tjock
aktieportfölj, eller ett fett arv som väntar, eller
generösa penninggåvor i sikte. Tillhör du dem, då
får du sänkt skatt.
Dessa grupper har redan fått betydande lättnader.
Nu föreslår regeringen ytterligare sänkningar av
skatten på kapital. Det här är allvarligt av tre skäl.
För det första: Därmed rubbas den balans i
beskattningen av arbete och kapital som
skattereformen åstadkom. Nu öppnas nya
möjligheter igen för skattefusk och
skatteplanering. Kapitalägarna får kraftiga
förbättringar. Gamla, sjuka, arbetslösa och vanliga
löntagare drabbas däremot hårt av regeringens
politik.
För det andra: De ekonomiska skillnaderna mellan
olika grupper i Sverige ökar ännu mer. Det blir som
i USA under Reagan och i Storbritannien under
Thatcher. De rika blir rikare och de fattiga blir
fattigare.
För det tredje: Regeringen lånar till
skattesänkningar för kapitalägare.
Skattesänkningarna är inte finansierade, utan dem
lånar man till.
Försörjer du dig däremot på industriarbete, på att
städa, köra taxi eller bära ut post, då får du höjd
skatt. Ju mindre du tjänar, desto mer tar den
moderate skatteministern och regeringen ifrån dig.
Med denna politik angriper den moderatledda
regeringen, enligt min mening, grunderna för det
som gjort Sverige till ett bra land att leva och bo i.
Som ordförande för det socialdemokratiska partiet
vill jag från denna talarstol deklarera: Vi motsätter
oss dessa orimliga och orättvisa förslag.
Socialdemokratin kommer 1994 att gå till val på en
politik som innebär att rättvisa och trygghet också
skall gälla i framtidens Sverige.
Vi kommer här i dag också att få höra att
regeringen fortsätter att effektivisera och förbättra
i kommunerna. Det betyder i klartext att 26 000
kommunalt anställda får sparken. Det betyder att
det blir ännu färre som jobbar på dagis, i skolan, på
sjukhus, på ålderdomshem och i hemtjänsten. Det
är där de arbetar, dessa kommunalt anställda, som
från nyliberalt håll utpekas som ''tärande''.
AMS, Svenska kommunaltjänstemannaförbundet
och andra har räknat ut att det är ekonomiskt
vansinne att avskeda fler människor i kommunerna
i rådande arbetsmarknadsläge.
Kan vi få besked från regeringssidan i dag?
Var har regeringen de ekonomiska beräkningar
som säger att samhället tjänar på att ytterligare
tiotusentals människor hänvisas till a-kassa och
socialbidrag?
Förmodligen kommer statsministern att göra ett
stort nummer av att regeringen håller på att skapa
Europas bästa skola.
När moderater talar om en bättre skola betyder det:
färre lärare, större klasser, mindre hjälp åt svaga
elever, sämre skolmat, dåliga skollokaler.
Det betyder också att föräldrar som har råd, och
som håller sig framme, kan sätta sina barn i privata
skolor, som dels gynnas bidragsmässigt på de
kommunala skolornas bekostnad, dels kan ta ut
avgifter.
Skolpengen leder till en sämre skola för de allra
flesta och till en allt brutalare uppdelning av barn.
p10p >
När det kommer rapporter om att våldet i skolorna
och mot lärarna ökar, då säger den moderata
skolministern: ''Ja, varför inte -- -- -- visst kan vi ha
poliser i skolorna.'' Poliser? I Europas bästa skola!
Var det detta moderaterna menade, när man i
valrörelsen talade om fler poliser i Sverige?
Vi kommer också här i dag att få höra från
talarstolen att valfriheten har ökat.
Hur har valfriheten ökat för de 500 000 som i dag
inte har något jobb, eller för alla dem som vräkts
från sina bostäder, eller för dem som tvingas ställa
sig i socialbidragskön?
Vad har den pensionär för valfrihet som inte har råd
att bo kvar hemma när maken läggs in på sjukhem?
Vad har gamla människor som får liggsår att välja
på när personalen inte har tid att sköta dem
ordentligt?
Vem väljer att ligga ensam, den där allra sista
natten i livet?
Jag håller med Bengt Westerberg om det han sade
i programmet Aktuellt för någon vecka sedan. Han
sade: ''Om vi försämrar den offentliga servicen, då
lägger vi över bördor på anhöriga, och det riskerar
i värsta fall att leda till att de får jobba så hårt att
deras sjukdomar eller åldrandeprocess kan
påskyndas och det är allvarligt. -- -- -- De
människor som ständigt talar om nedrustning av
den offentliga sektorn, de borde lära sig av det här.''
De som borde lära sig, de som påstår att den
offentliga sektorn är för stor och att det är bra att
den rustas ned, de sitter här i kammaren. De heter
t.ex. Carl Bildt, Gunnar Hökmark, Gullan
Lindblad och Lars Tobisson. De är moderater. Och
ute i kommunerna sitter ännu fler moderater och
planerar nya nedskärningar av välfärden.
Vem står för regeringens politik? Är det Carl Bildt
eller Bengt Westerberg? Är det statsministern eller
vice statsministern? Fru talman! Jag erkänner att
det är en märklig fråga att behöva ställa.
Vi är många som är oroliga över vart Sverige är på
väg. Sjukvårdsminister Bo Könberg är orolig över
att gamla vanvårdas. Alf Svensson är orolig över att
den ekonomiska brottsligheten ökar.
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund är orolig
över alla arbetslösa ungdomar.
Men det räcker inte att vara orolig, inte när man
sitter i regeringen, inte när man har majoritet i
denna kammare och inte när man har makten ute i
kommunerna.
Det räcker inte att vara orolig, när vi har ytterligare
ett år framför oss, då svensk ekonomi kommer att
driva vind för våg, och då landet kommer att vara
beroende av Ny demokratis nycker och försök att
skapa motsättningar mellan människor.
Det finns forskare, bl.a. i Tyskland, som menar att
högerextremisterna, om de inte hade invandrarna
och flyktingarna att skylla allt elände på, skulle
vända sitt hat mot någon annan grupp, t.ex.
arbetslösa eller handikappade.
Men så kan det väl ändå inte vara i Sverige?
Sedan läste jag en artikel i Aftonbladet förra
veckan av Lennart Nolte, förbundsordförande i
Synskadades Riksförbund. Han citerade Ian
Wachtmeister, som sagt: ''Toaletterna har blivit
stora och ödsliga för att passa rullstolar. Och
trapporna går knappt att gå i för att man skall
kunna åka i dem.''
Kan vi få ett besked här i dag från Ian
Wachtmeister? Är det handikappade som står näst
i tur för Ny demokratis kampanjer?
Kan vi få besked från Folkpartiet? Står Folkpartiet
ut ett år till, eller kanske ännu längre -- om jag skall
tro regeringsdeklarationen -- med att regera på
nåder av Ny demokrati?
Alf Svensson! Ni sitter i regeringen, och ni har
ansvaret. Ni lovade mer pengar till sjukvården och
äldreomsorgen. Det var många, framför allt äldre,
som trodde på det löftet. Men det blev mindre
pengar och sämre vård. Var finns moralen och
etiken hos kds när det gäller sjuka och gamla?
Fru talman! Utmaningarna som ligger framför oss
är gigantiska.
Vi skall pressa ned den högsta arbetslösheten i
modern tid.
Vi skall ta ned ett budgetunderskott som skenar.
Vi skall betala räntor på en statsskuld som passerat
1 000 miljarder kronor.
För att klara de kraftprov som ligger framför oss,
måste vi koncentrera all vår förmåga på att lösa de
stora problemen.
För det första, och det viktigaste av allt: Vi måste
få fart på tillväxten igen. Vi socialdemokrater vill
ha en rejäl stimulans av produktion och
investeringar. Efterfrågan måste öka. Vi har lagt
fram en rad konkreta förslag i detta syfte i vår
ekonomisk-politiska motion till riksdagen. Allt fler
ekonomer stöder nu vår uppfattning.
För det andra: Arbetslösheten måste ned. Den
svarar i dag för tre fjärdedelar av
budgetunderskottet. De nya jobben måste växa
fram, främst i den privata sektorn. Men mot de
nyliberala kraven på fler otrygga, underbetalda
tjänarjobb ställer vi socialdemokrater fler
kompetenskrävande, välbetalda och ansvarsfulla
arbeten.
För det tredje: Vi måste sätta in kraftfulla åtgärder
mot det strukturella underskottet. Också här har vi
en rad förslag. Vi vill bygga upp en ny finansiering
av sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen.
Vi vill skapa en hållbar finansiering av a-kassan. Vi
vill förstärka skatterevisionen och ta krafttag mot
den ekonomiska brottsligheten.
Vi vänder oss bestämt mot att besparingarna
ensidigt går ut över dem som har det sämst, över
gamla, sjuka och arbetslösa. Det är vi som är friska,
har jobb och tjänar bra som måste dra det tyngsta
lasset.
Besparingarna måste utformas så att medborgarna
känner att krisens bördor fördelas någorlunda
rättvist, så att var och en ser att de gemensamma
ansträngningarna leder till att fler och fler får jobb
och kan försörja sig själva.
För det fjärde: Regeringspartierna har med olika
uttalanden skapat total förvirring om vad de tänker
göra med pensionerna, sjukförsäkringen,
föräldraförsäkringen och andra trygghetsreformer.
Medborgarna måste få besked om vilka regler som
gäller. Blir det inkomsttrygghet eller bara
grundskydd? Ett klart besked om
socialförsäkringarna skulle leda till ett sving i
efterfrågan.
Det är mycket vi själva kan och måste göra för att
ta Sverige ur krisen. Ansvaret för den svenska
ekonomin är vårt eget, ingen annans. Den svenska
arbetslösheten kräver att åtgärder sätts in här, i vårt
eget land.
Vi styr vårt eget öde, men vi är samtidigt beroende,
på gott och på ont, av vår omvärld. Vi påverkas av
att 20 miljoner människor går arbetslösa i
Västeuropa.
Därför har den svenska socialdemokratin,
tillsammans med övriga socialdemokratiska partier
i Europa, inlett ett arbete med att utforma en ny
strategi för full sysselsättning i Europa. Vår strategi
skiljer sig helt från den nyliberala politik som styrt
flertalet industriländer under de senaste tio åren
och som lett till massarbetslöshet och stagnation. Vi
vill investera i människor, i miljö, i social omsorg, i
kultur, i ny teknologi och bättre kommunikationer.
Vi vill satsa på arbete och utveckling.
Om Sverige och andra europeiska länder verkligen
skulle ta krafttag mot arbetslösheten, då är jag
övertygad om att fler och fler i vårt land skulle ställa
sig positiva till ett utökat samarbete i Europa och
till ett svenskt medlemskap i EG.
Därför vill jag vara med och verka för en förändring
av politiken i Europa. Därför vill jag framför allt ha
en annan politik och en annan regering i Sverige!
(Applåder)