Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Partiledardebatt med anledning av regeringsförklaringen

INGVAR CARLSSON (s), 1993-10-06 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Ian Wachtmeister sade från

talarstolen att fackets ledning inte

representerar medlemmarna. Det är

faktiskt inte greve Wachtmeister som

avgör den saken. Det avgör

medlemmarna själva. Jag tror inte att

greve Wachtmeister har varit särskilt

nära ett medlemskap i en facklig

organisation.

Jag skulle gärna ha replikerat direkt på

statsministerns anförande, men Carl Bildt

har ju skaffat sig tre politiska livvakter:

Bengt Westerberg, Alf Svensson och

Olof Johansson. Syftet med detta är väl

att skydda Carl Bildt från direkt

konfrontation. Efter att ha lyssnat på

Carl Bildts anförande här i kammaren, som

innehöll förolämpande angrepp på

Socialdemokraterna, förstår jag att Carl

Bildt inte önskar några direkta repliker.

Mot bakgrund av det anförande som Carl

Bildt höll här i dag ställer jag mig ändå

frågan hur han kan inbjuda

Socialdemokraterna till samarbete. Den

frågan ställde en borgerlig ledarskribent

i morse, och jag kan bara upprepa den:

Hur kan Carl Bildt ena dagen inbjuda till

samarbete med Socialdemokraterna

och sedan hålla ett sådant anförande som

han här tidigare höll?

Enligt krisöverenskommelsen skulle vi

lösa det här med arbetsrätten i

förtroendefull anda. Vad hände? Jo, ni

kom med ett pressmeddelande från

Harpsund, där ni spikade hur det hela

skulle gå till. Stig Malms och mitt

pressmeddelande, nr 2, kom som ett svar

på detta. Jag skäms inte för att det

åtminstone finns ett parti här i landet

som ställer upp för löntagarna i denna

oerhört viktiga fråga om makten.

Bengt Westerberg, jag tror inte att

Göran Persson får något problem med

sina uttalanden. Men med Bengt

Westerbergs tal på TCO-kongressen blir

det nog mera problematiskt med hänsyn

till den politik som regeringen lägger

fast.

Om ni i regeringen inbillar er att ni med

hjälp av ingreppen i arbetsrätten skall

komma till rätta med arbetslösheten i det

här landet, befinner ni er väldigt långt

från verkligheten och de arbetslösa

väldigt långt från ett arbete.

Sedan vill jag ta upp det som ändå är

huvudfrågan här i dag, nämligen frågan

om fördelningen, om rättvisan i det

svenska samhället och om vem som

skall bära bördorna. Här har löntagare,

arbetslösa, sjuka och pensionärer

drabbats av allvarliga försämringar. Men

det finns en grupp som har fått den ena

lättnaden efter den andra. Man har fått

sänkt arvsskatt och gåvoskatt, sänkt

förmögenhetsskatt, sänkt skatt på

aktievinster, sänkt skatt på privat

pensionssparande, sänkt skatt på

värdepappersfonder och

kapitalförsäkringar. Men hela denna

långa rad av lättnader har ju inte lett till

ökad tillväxt. Varför? Jo, därför att

problemet är inte att aktieägarna här i

landet har det för dåligt, utan problemet

är att den borgerliga politiken har

strypt efterfrågan. Det har inte varit för

få skattesänkningar för företagen, utan det

har varit för få kunder. Det är det som är

problemet.

Och, Carl Bildt, under det 80-tal som ni

beskärmar er över ökade

industriinvesteringarna här i landet med

40 %. Det var faktiskt helt andra skäl som

gjorde att ekonomin sedan spårade ur,

bl.a. att ni var pådrivande när det

gällde avregelering av

kapitalmarknaden.

Regeringen försöker nu att påtvinga

Sverige den politik som misslyckades i

USA och Storbritannien under 80-talet.

Det sitter representanter för aktieägarna i

regeringen. En enda ledamots aktier har

sedan 1991 ökat i värde med 16

miljoner kronor. Det kan inte vara där

problemet ligger. Nu tänker regeringen

sänka skatten på aktieutdelningar från

30 % till 0 % och på aktievinster från 25 %

till 12,5 %. Detta kallar Dagens Industri

i dag för guldregnet över aktieägarna.

Man har räknat ut att under nästa år

innebär slopandet av utdelningsskatten 257

miljoner kronor för nuvarande

Procordiaaktieägare. Vidare innebär

det 226 miljoner kronor för Aseas

aktieägare, 218 miljoner kronor för

Astras aktieägare, 198 miljoner kronor

för Ericssons aktieägare, 185 miljoner

kronor för Electrolux aktieägare.

Kort sagt, staten bjuder på en 33-

procentig generell utdelningshöjning

samtidigt som vi inte har råd att ta hand

om gamla och sjuka. Kan ni inte förstå

att människor frågar sig vad det är för

politik som nu förs i det här landet?

I dagens morgoneko fick vi av Bo

Lundgren reda på att man av avsatta medel

i företagen nu skall få lämna ut 30 000

miljoner kronor som med de nya

reglerna kommer att kunna gå med

nollbeskattning till aktieägarna. Detta är

inte rimligt. Jag förstår att Moderaterna

och Nydemokraterna hälsar detta med

tillfredsställelse, men kds, Folkpartiet

och Centern måste väl ändå reagera mot

detta. Detta är ett Sverige som i vart fall

inte jag känner igen.

Fru talman! Sedan hade jag också tänkt

att tala om ett inlägg i Svenska Dagbladet.

Detta räcker nu inte min tid till. Jag vill

bara säga att jag som oppositionsledare

är beredd att ta mitt ansvar. Min läggning

är inte att i onödan söka strid, men jag

måste tyvärr konstatera att upptakten till

detta riksdagsår, om man önskar nationell

samling, inte har varit särskilt

framgångsrik. Jag tycker faktiskt att

landets statsminister i det avseendet

måste ta på sig ett mycket stort ansvar.

(Applåder)

Debatten

Hämtad sida: 22

22 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.