Fru talman! Huvudpoängen i vår reservation är
nödvändigheten av en översyn av Utrikesdeparte-
mentets utlandsrepresentation. Vi menar att det vore
klokt att ha en mer samlad syn på detta och att lägga
fast principerna för var Sverige ska vara och inte ska
vara representerat och för hur verksamheten ska be-
drivas. Detta behöver man göra med jämna mellan-
rum, och efter den översyn som har gjorts av UD på
hemmaplan är tiden för att göra detta kommen, sär-
skilt som vi nu har fem års erfarenhet av EU-
medlemskap och vad det har inneburit för svensk
utrikesrepresentation av olika slag.
I detta ingår att också göra en översyn av främ-
jandeverksamheten. Vi menar att den inte ska vara ett
lappverk utan tvärtom en mycket medveten verksam-
het. Jag använde den nyligen genomförda Sydafrika-
resan som ett exempel på hur man inte ska förfara.
Det kan inte vara meningen att främjandeverksamhet
ska bekostas med biståndspengar, som har ett helt
annat syfte, nämligen att utrota fattigdom, för främ-
jande av svenska intressen av kommersiell art utom-
lands. Det är viktigt att det görs, men det ska ske på
ett snyggt och propert sätt, i enlighet med en policy
som vi alla kan stå bakom.
Jag får slutligen beträffande Sidas verksamhet sä-
ga att den kommer att beröras av Bertil Persson i
nästa debatt, som ju handlar om biståndsverksamhe-
ten. Låt mig här bara säga så mycket att vi tror att det
är viktigt att utvecklingsverksamhet på biståndsområ-
det ska bedrivas i den miljö som det handlar om, inte
i ett i-land utan i ett u-land. Det är huvudmotivet
bakom det hela. Men Bertil Persson kommer som
sagt senare att utveckla detta.
Jag skulle slutligen vilja fråga Viola Furubjelke
om våra synpunkter på Minsk och Wellington. Det
vore intressant att höra utskottets ordförande utveckla
varför vi inte nu ska se till att vara representerade på
två viktiga ställen - det finns säkert också fler - där
Sverige i dag lyser med sin frånvaro.