Fru talman! I det här betänkandet som berör utri-
kesförvaltningen och en del av den internationella
samverkan har Miljöpartiet inte någon reservation,
och vi har heller inte väckt någon motion utan vi
stöder regeringens budgetförslag. Dock tycker jag att
det finns anledning att kommentera en hel del av det
innehåll som finns i verksamheten.
Det gäller inte minst FN:s roll. Väldigt ofta när vi
i utskottet behandlar utrikesförvaltningen hamnar vi i
diskussionen om vilka ambassader som ska vara eller
inte vara och vikten av dem. Men vi tar mycket sällan
en längre ingående diskussion om FN:s roll och FN:s
framtid. Det är kanske lite behövligt.
Vi i Miljöpartiet tycker att FN:s roll är oerhört
viktig. Vi skulle därför vilja lyfta det lite extra. Vi har
hört ganska mycket om att reformarbetet måste fortgå
och att FN måste reformeras. Det finns rapporter där
bl.a. förre statsministern Ingvar Carlsson har varit
med och tagit fram förslag till reformarbetet.
Framför allt har man diskuterat säkerhetsrådets
framtida roll. Det gäller vetorätten och de ständiga
medlemsländernas representation. Det skulle vara lite
intressant om vi möjligen kunde få veta lite grann
mera om hur regeringen driver på i dessa frågor och
vad som i dag händer och sker på området.
Förutsättningen för att vi ska kunna fortsätta att ha
ett starkt och viktigt arbete på den internationella
arenan är att FN:s roll stärks och att FN blir mer ef-
fektivt och får större möjligheter att agera internatio-
nellt. Det gäller konfliktlösninginstrumentet men
också möjligheten att gå in och agera i de konflikter
som i dag uppstår framför allt inne i länder. Där har
man i dag mycket små möjligheter att agera från FN:s
sida.
Många gånger har det klagats på att FN inte ha
kunnat göra någonting. Så har tyvärr varit fallet. Men
så länge regelsystemet är som det är har FN inte så
lätt att agera. Som jag ser det måste vi från svenskt
håll agera väldigt kraftfullt för att FN ska få en viktig
och bra roll i framtiden och en möjlighet att agera.
Annars riskerar vi att andra organ stärks och tar över
den rollen.
Det gäller inte minst Natos framtida ställning. Det
lyfts ofta fram som ett effektivt organ för att gå in och
agera. Det vore väldigt tragiskt om det är den vägen
vi internationellt väljer att gå. Det är i stället via FN
och genom att ge FN större möjligheter som vi bör
agera.
De andra delarna som jag tycker är oerhört ange-
lägna i betänkandet är freds- och nedrustningsfrågor-
na, OSSE och de organisationer som jobbar med fred,
nedrustning och konfliktlösning och forskning på det
området. Vi måste se till att de har möjligheter.
Inte minst konfliktkunskap och konfliktlös-
ningsinstrument är något som vi måste arbeta väldigt
mycket internationellt med. Sverige borde kunna ha
en ledande roll i att agera och sända ut duktiga kon-
fliktlösare i internationella konflikter för att försöka
lösa konflikter innan det blir regelrätta krig.
Det är lite intressant att lyssna till moderaternas
syn på NGO:er och deras roll. Man är orolig för att
om de får pengar kommer de att bli mer följsamma
och kommer inte att kritisera på samma sätt. Många
av dessa organisationer behöver pengar för att kunna
vara med och kritisera och agera.
Samtidigt tyckte jag att det var intressant att höra
Göran Lennmarkers version av händelserna vid
WTO-mötet och NGO:erna. De var tydligen helt
förkastliga när de hade varit med och agerat och kriti-
serat. Det tycker jag är lite intressant.
Vid förra WTO-rundan hade Moderaterna rege-
ringsställningen i Sverige. De många NGO:er framför
som kritik i dag var den totala låsningen och att de
inte hade någon som helst insyn och möjligheter att
vara med och se vad som skedde under den förhand-
lingsrundan.
Det är viktigt att man har en ökad öppenhet och
större möjligheter för våra frivilligorganisationer. De
jobbar mycket på det internationella planet med
fredsfrågor, biståndsfrågor och solidaritetsfrågor. De
ska också kunna vara med och påverka viktiga regel-
system eftersom de annars kan komma att förhindra
deras möjligheter att arbeta.