Fru talman! Vi ska nu debattera utrikesutskottets
betänkande om utrikesförvaltning och internationell
samverkan. Låt mig först yrka bifall till reservation 1.
Det är en reservation som handlar om vikten av att ha
en översyn av UD:s utlandsorganisation. Utrikesde-
partementet har nu gjort en ordentlig översyn och
omorganisation på hemmaplan. Nu är tiden kommen
att också göra en motsvarande och ganska ordentlig
översyn av utlandsrepresentationen inom Utrikesde-
partementet.
Vi menar att Sverige, och inte minst riksdagen,
måste se över de principer som gäller för utrikesre-
presentationen. I princip bör Sverige vara represente-
rat i hela Europa. Vi har sedan länge förespråkat att
Sverige borde ha en ambassad i Minsk i Vitryssland.
Det är ett nära grannland och dessutom ett grannland
som har stora bekymmer. Det är snarast på väg mot
en allt hårdare diktatur. Därmed skiljer det sig från
övriga länder i Central- och Östeuropa som faktiskt
rör sig mot demokrati. I de flesta fall har de t.o.m.
nått demokrati och snarast konsoliderat den.
Vi menar också att det i en alltmer globaliserad
värld, en värld där de olika kontinenterna kommer
varandra närmare, finns anledning för Sverige att
förstärka sin utlandsrepresentation också utanför
Europa. Vi har en gång i tiden varit mycket irriterade
över att Sverige lade ned sin ambassad i Wellington i
Nya Zeeland. Vi menar att den ska återupprättas.
Men det handlar inte bara om det. Sverige kan be-
höva en förstärkt representation i många u-länder och
länder som nu växer fram som viktiga. Vi anslår
också 50 miljoner kronor mer för att kunna möjliggö-
ra högre ambitioner när det gäller utlandsrepresenta-
tionen.
Fru talman! Låt mig sedan gå över till en del av
detta. Det gäller främjandeverksamheten, eller i klar-
text exportfrämjandeverksamheten. Det är en verk-
samhet som vi specifikt behöver se över. Inte minst
erfarenheten från det senaste besöket i Sydafrika visar
hur viktigt det är att Sverige har en medveten och
genomtänkt politik när det gäller exportfrämjande
verksamhet. Det är ingenting som ska smygas in vid
sidan av annat. Det ska inte finansieras via bistånds-
medel. Det ska vara en rak och öppen verksamhet.
Den är viktig och riktig att ha, men den ska ske på
klara premisser. Vi behöver verkligen se över denna
verksamhet för att få en förstärkning och en renodling
av den exportfrämjande verksamheten.
Biståndsmedel ska gå till fattigdomsutrotning och
inte till andra saker. De får inte användas som något
slags fickpengar i statsförvaltningen.
Vi har ytterligare ett förslag som gäller en bespa-
ring på 9 miljoner kronor. Det är en gammal bekant.
Vi menar att det är viktigt att värna de fria och frivil-
liga organisationernas oberoende. Därför vill vi av-
skaffa det speciella bidrag som finns inom UD för en
del organisationer. Detta är en viktig principfråga.
Det kan kanske tyckas att det inte handlar om så
mycket pengar, men principen är viktig. Vi måste
nämligen värna NGO:er, non-governmental organi-
zations. De bygger helt och hållet på att man inte ska
vara beroende av statsmakterna. Detta är ett stort
bekymmer på många håll i världen. Dessa organisa-
tioner tenderar ibland att bli alltför beroende av
statsmakten, och därmed tappar de sitt oberoende och
sin roll som granskare av den offentliga makten.
Vi har också ett förslag som gäller att flytta det
fredsfrämjande anslaget och sammanföra det som
finns inom UD med det som finns på Försvarsdepar-
tementets område. Vi menar att det är klokt att ha ett
samlat anslag för all fredsfrämjande verksamhet. Det
bör dessutom finnas en bättre beslutsmekanism bak-
om detta så vi inte hamnar i sådana pinsamheter som
vi gjorde i somras när vi skulle skicka den svenska
styrkan till Kosovo. Där gjorde svårigheterna att finna
en finansiering att Sverige kom bland de sista länder-
na. Det är möjligt att vi var det sista land som anlände
med sina fredsfrämjande styrkor till Kosovo. Det var
inte en upplyftande syn. Vi måste ha en ordning som
gör att vi kan fatta beslut i frågor som är av central
betydelse för internationell fred och säkerhet.
Fru talman! Detta betänkande handlar också om
internationell samverkan och internationella organi-
sationer. Jag vill avslutningsvis ta upp en fråga som
är väldigt central och väldigt aktuell. Det gäller den
internationella handeln och världshandelsorganisatio-
nen WTO. I nästa omgång ska biståndet debatteras.
Bistånd är förvisso viktigt, även om det kanske är en
mindre andel av de externa inkomster u-länderna får.
Det motsvarar kanske 3-4 %.
Den stora och viktiga frågan för u-ländernas ut-
veckling är handeln. Det är handeln som ger u-
länderna den stora volymen intäkter. Därför är också
handelsvillkoren i världen så oerhört viktiga. Vi har
sett en glädjande utveckling under 1990-talet där
många länder minskat sina tullskydd. Protektionis-
men har minskat i ganska betydande omfattning.
Kina, Indien och Brasilien har minskat sina genom-
snittliga tullar från 50 % till 20 %. Över halva u-
världens befolkning bor i dessa tre länder.
Vi har lång erfarenhet av protektionism, vi har ju
själva erfarenhet från 1930-talet när protektionismen
mer eller mindre massakrerade Europas ekonomier.
Vi har sett den under lång tid under efterkrigstiden i
Latinamerika, Afrika, arabvärlden, Indien, Kina och
hela socialistblocket. Denna protektionism är på väg
att vika. Därför var det så viktigt att ta ett ytterligare
steg i frigörelsen av den internationella handeln vid
det WTO-möte som var i Seattle. Det skulle ju vara
inledningen på denna millennierunda som EU tagit
initiativet till.
Den här liberaliseringen är viktigast för de fatti-
gaste länderna. Därför blev det en stor besvikelse att
man vid sitt första möte inte kunde komma fram till
en mer ordentlig slutsats om det fortsatta arbetet på
handelns område.
Dagens Nyheter hade rubriken Vänstern vann, de
fattiga förlorade. Jag tror att det är en ganska korrekt
beskrivning av vad som skedde i Seattle. Det som vi
alla fruktade hände. I Seattle spreds föreställningen
om att det handlade om att införa sanktioner mot u-
länder. Om det blev u-ländernas uppfattning att den
rika världens syfte bakom alla vackra ord är att införa
sanktioner mot u-länderna, är det naturligt att hela
WTO-rundan blev ett fiasko. Det får naturligtvis inte
vara så att man använder en frihandelsrunda för att i
slutändan hitta mekanismer och motiv till varför man
ska skära ned på importen från u-länderna.
Man får också säga att det var ett fel från svensk
sida. Den svenska regeringen valde inom EU, det är
ju EU som är aktören i detta, att gå de protektionistis-
ka krafterna till mötes. Vi moderater kritiserade detta,
men det blev likväl EU:s position att ta ett steg i rikt-
ning att möta de protektionistiska krafter som man
visste låg bakom kraven på att föra in arbetsvillkor
och miljöfrågor i förhandlingarna. Syftet var ju inte
att underlätta handeln utan att finna motiv för att
skära ned handeln med u-länderna. Det visade sig ju
mycket riktigt att det blev resultatet. Vi vet ju att den
amerikanska vänstern och den amerikanska fackföre-
ningsrörelsen är starkt protektionistiska och motver-
kat praktiskt taget alla försök att liberalisera handeln
alltifrån NAFTA till tidigare handelsomgångar.
Därför var det fel strategi från EU. EU borde för
övrigt självt ha kunnat komma med ett bättre bud till
u-länderna, inte minst vad gäller att liberalisera im-
porten både från de fattigaste länderna och i fråga om
jordbruket.
Fru talman! Det finns därför anledning att betona
hur viktigt det är att vi har internationella organisa-
tioner som fungerar och vars syften medlemsländerna
faktiskt sluter upp bakom. Så har inte skett i Seattle
de senaste dagarna, och det är bara att beklaga.