Fru talman! Jag konstaterar att Göran Lennmarker
trots allt inte riktar så stark kritik emot utrikesförvalt-
ningens arbete med främjandefrågorna. Vi har natur-
ligtvis inte någonting emot de verkningar som Göran
Lennmarker vill uppnå, så att man får en effektiv
främjandeverksamhet med tydliga spelregler. För den
sakens skull behöver man dock inte tillsätta en parla-
mentarisk utredning. Det räcker mycket väl med de
insatser som regeringen fortlöpande gör och de delut-
redningar som redan har tillsatts och som ska börja
arbeta. Det sköts också successivt inom ramen för
verksamhetsplaneringen. Vi tycker att det fungerar
väl.
I den andra fråga som Göran Lennmarker tog upp,
organisationernas beroende eller oberoende, är det
självfallet oerhört viktigt med ett oberoende. Såvitt
jag känner till har man aldrig villkorat de här medlen
annat än med de kriterier som är uppställda för ända-
målet med verksamheten. De allra ivrigaste belackar-
na av regeringens politik har fått bidrag av det här
anslaget.
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen var un-
der lång tid den aktör som hårdast attackerade rege-
ringen i medierna och i opinionen mot krigsmaterie-
lexport. Den levde då i stort sett på statsmedel, men
det hindrade den inte från att ändå bedriva en kraftfull
opinionsverksamhet mot regeringens politik.
Detta är också det som är åsyftat. Regeringen ska
ge medel för en viktig verksamhet, men den ska inte
gå i regeringens ledband utan ska främja åsiktsutbyte
i och kunskap omkring de viktiga frågorna om freds-
och nedrustningsarbete och EU-information.