Fru talman! Vi tar väl de straffrättsliga tvångsmedlen ett varv till. Jag måste upplysa Leif Björnlod om att varenda massmedieredaktion i dag kan utsättas för tvångsmedel - husrannsakan och hemlig telefonavlyssning. Den enda orsaken till att förslaget i fråga lagts fram och till att jag har kunnat ställa mig bakom det är att det ska finnas en princip om att använda tvångsmedel lika. Man har gjort ett absolut skydd för läkare, präster och advokater eftersom det där krävs en kvalifikationsgrund. Vem som helst kan ju starta en massmedieredaktion.
Det finns verksamheter som klassas som redaktioner och som håller på med bland annat vitmaktmiljö och vitmaktmusik - en mycket obehaglig verksamhet där det förekommer mycket obehagliga tankar om vad man ska göra med andra människor. Om vi har ett ansvar och om vi har det perspektivet måste vi vara beredda att göra någonting åt detta.
Jag lyssnar dock på de argument som de har som känner en stor oro för detta. Det står tydligt i propositionen - det framgår om man läser noga - att det beträffande de här redaktionerna är fråga om extremt stora överväganden. Mig veterligt är det väldigt ovanligt med husrannsakan. Det är också väldigt ovanligt med telefonavlyssning, och det kommer att bli ännu ovanligare i och med detta. Leif Björnlod, visa nu storhet! Vi tar detta i utskottet och gör någonting åt det.
Informationsskyldighet kan gälla retroaktivt - det är inga problem - men exakt var den ska ligga, exakt hur många som ska underrättas, måste vi faktiskt titta lite närmare på. Detta med skadestånd kan vi också föra in direkt om det finns en vilja. Men att bara stå här och säga att man är för brottsbekämpning utan att vara det framstår som lite konstigt.
När det gäller sociala orsaker säger jag bara följande: Under den tid som Leif Björnlod haft makten bland annat över Justitiedepartementet har satsningarna på missbrukarvård inte blivit fler utan färre. En viss uppryckning har nu gjorts i och med Kontrakt för livet - det erkänner jag - men missbrukarvård är mycket viktigare än att det ska vara några enskilda projekt. Vill vi se till att det finns ett förebyggande arbete måste det drivas mer långsiktigt än som sker i dag. Detsamma gäller allmänpsykiatrin och inte minst satsningarna på unga människor i riskmiljöer. Barnfattigdomen i Sverige växer, och det är Leif Björnlod som regerar.