Herr talman! I dag är det straffrättsliga frågor som vi debatterar. Vi tar hand om motioner från de senaste två årens motionsperioder. Det innebär en väldigt stor mängd motioner och reservationer.
Från Centerpartiets sida är vi med på 25 reservationer. Av dessa väljer jag att yrka bifall till reservation 33 under punkt 37 om preskriptionstid för barnpornografibrott.
Detta mastodontbetänkande innehåller fyra stycken skarpa reservationer. Jag tycker att det är mycket glädjande att det nu finns en majoritet i riksdagen som inser att justitieministern och den socialdemokratiska regeringen behöver en och annan spark i baken på det här området så en del problem kan få sina nödvändiga lösningar.
De frågor som vi i dag förhoppningsvis kommer att ge ett tillkännagivande till regeringen om handlar om otillbörliga medel vid människohandelsbrott, översyn av sexköpslagen, barnpornografibrottets åldersrekvisit och preskriptionstid för barnpornografibrott. Jag tänkte säga något lite om de här fyra.
Först handlar det om otillbörliga medel vid människohandel. Detta är egentligen bara en påminnelse om vad riksdagen tycker. Redan vid behandlingen av propositionen om ett utvidgat straffansvar för människohandel för nästan två år sedan gjordes ett likadant tillkännagivande. Nu har regeringen äntligen fått tummen ur och tillsatt en utredning i enlighet med riksdagens krav, men det tog ett och ett halvt år, och det tycker vi givetvis inte är acceptabelt.
Det finns många goda argument för att ta bort kraven på otillbörliga medel, även för dem som är över 18 år. Det är redan så i dag att om det handlar om ett offer som är under 18 år så krävs det inga otillbörliga medel. För mig är det starkaste argumentet att det är underordnat vad kvinnan haft för motiv för att komma hit. Det viktiga är ju egentligen vad gärningsmannen har gjort. Regeringen och utskottsmajoriteten hävdar att det är komplicerat att ta bort rekvisitet otillbörliga medel, men samtidigt: Finns det en fungerande lagstiftning för dem som är under 18 år så borde ju samma lagstiftning rimligtvis kunna fungera även för dem som är över 18 år. Det handlar helt enkelt om viljan att förändra.
Statistiken visar också att dagens lagstiftning inte fungerar så bra. Det finns inte riktigt några siffror för 2005 ännu, men under 2004 polisanmäldes 29 människohandelsbrott. Endast två gick till åtal, och det blev frikännande domar i båda fallen.
Nästa skarpa fråga gäller en översyn av sexköpslagen. Vi har haft sexköpslagen i sju år nu, sedan 1999. Det är nog en av de allra mest omdebatterade och internationellt uppmärksammade lagar som vi har, och ändå har det inte gjorts någon ordentlig översyn av vad lagen har haft för effekter. Jag uppfattar det så att vi i riksdagen är överens om att det behövs en översyn. Skillnaden är att vi i alliansen och Miljöpartiet vill berätta för regeringen vad vi tycker medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte vill ha några åsikter i frågan.
Den tredje frågan som förhoppningsvis ska få majoritet i eftermiddag handlar om barnpornografibrottets åldersrekvisit. Ett domstolsavgörande där barn under 18 år inte omfattas av barnpornografireglerna på grund av att de ser äldre ut än 18 år har av alldeles naturliga skäl uppmärksammats och gett arga reaktioner. Jag menar att även om man är under 18 år men ser äldre ut så måste man anses vara ett barn. Det anses man ju vara i alla andra fall! Det ska inte gå att skylla ifrån sig och säga att man trodde att någon var över 18 år och därför slippa undan. Den som vill framställa pornografi ska helt enkelt ha ett ansvar att ta reda på om personen är över 18 år.
Den fjärde frågan handlar om preskriptionstiden för barnpornografibrott. Vi antog en ny sexualbrottslag för ungefär ett år sedan. Då ändrades preskriptionsreglerna när det gäller sexualbrott mot barn så att de börjar gälla först när barnet fyllt 18 år, men motsvarande gjordes inte när det handlar om barnpornografibrott. Nu är det glädjande att det finns en majoritet i riksdagen för att förändra även detta, så att preskriptionstiden startar först när barnet fyllt 18 år.
Herr talman! Utöver de här fyra skarpa frågorna skulle jag vilja lyfta upp ytterligare några frågor i den här debatten, som framför allt handlar om sexualbrott.
Som sagt antog vi en ny sexualbrottslag som började gälla för nästan exakt ett år sedan, som även Rolf Olsson sade. Det var många och långa debatter i den här kammaren men även ute i samhället i stort kring den här nya lagstiftningen. De flesta var nog överens om att det är ett steg i rätt riktning. Jag tycker fortfarande att den lagstiftningen var ett steg i rätt riktning. Den här är bättre än vad den tidigare sexualbrottslagstiftningen är. Men fortfarande finns det brister i lagstiftningen, och jag tycker framför allt att verkligheten har visat på de här bristerna.
Först och främst gäller det samtyckeskravet. Justitieminister Thomas Bodström har varit och är en hårdnackad motståndare till att införa samtyckeskrav i sexualbrottslagstiftningen. Jag tycker fortfarande att argumenten kring Europadomstolens så kallade Bulgariendom är ett starkt argument, men framför allt vill jag framhålla det principiellt felaktiga att någon ska kunna utgå från att det är okej med en sexuell handling tills man har fått ett nej. Det borde ju snarare vara tvärtom, att man ska få ett ja innan det är okej. Men framför allt är som sagt verkligheten ett bra argument.
Det har ju kommit ett antal fall sedan den nya sexualbrottslagstiftningen trädde i kraft. Ett av de fallen handlar om en kvinna som satt på en trappa. Hon hade gått ut från krogen tillsammans med en okänd man, och när hon gäspade stoppade den här mannen in sin penis i hennes mun. Hon hade inte hunnit säga nej och hon hade inte hunnit göra något motstånd, men hon har nog ändå svårt att förstå att mannen som gjorde detta inte kan dömas för våldtäkt eftersom det inte fanns något motstånd och inget nej i förväg.
Jag och Centerpartiet vidhåller att sexualbrottslagen ska bygga på samtyckeskrav.
Nästa exempel som visar att verkligheten åtminstone delvis redan har sprungit ifrån den nya sexualbrottslagstiftningen är ett fall där två män utnyttjade en flicka som precis innan hade blivit våldtagen. Hon gjorde inget motstånd, och enligt domstolen var hon inte heller i ett hjälplöst tillstånd.
Vid vår behandling av sexualbrottslagstiftningen för ett år sedan fanns det ett antal yrkanden på att särskilt utsatt situation också skulle vara ett ytterligare rekvisit vid sidan av hjälplöst tillstånd. Detta hade också Lagrådet och Sexualbrottsutredningen föreslagit.
Det är uppenbart att den här flickan, som precis blivit våldtagen och sedan blir utnyttjad av ytterligare två män, befann sig i en uppenbart utsatt situation. Hade den lagstiftningen blivit verklighet så hade även de andra två männen, åtminstone med stor sannolikhet, kunnat dömas för våldtäkt.
Även om jag ser att en röd lampa lyser till tecken på att min talartid är slut skulle jag till sist vilja ta upp frågan om smygfilmning. Det är fortfarande inte förbjudet att filma någon, till exempel i duschen, och sprida de här bilderna. Det finns ett rättsfall där hyresvärden hade tagit sig in i en tjejs lägenhet, satt upp en kamera i luftventilen och sedan filmat när hon rörde sig i badrummet. Han kunde endast dömas för hemfridsbrott, alltså att han tagit sig in i lägenheten, men inte för att han filmat henne. Det är helt enkelt inte olagligt att filma eller fotografera någon som solar topless på stranden eller badar naken i en sommarsjö - inte ens någon som tar en dusch i hemmet. Det är integritetskränkande i sig, och sedan kan vi multiplicera med tusental eller miljontal när dessa bilder sprids på Internet. Regeringen bör snarast återkomma med förslag - annars ska vi i alliansen nog se till att ordna det efter valet.